Jag lägger ner bloggen ett tag framöver. Nu måste jag lägg all min tid och energi på min son, försöka lösa allt skit som hänt.

Hejdå (så länge).

Våran lugna slappdag som skulle bestå utav en massa plugg för oss båda slutade med ett sjukhusbesök istället. Det har inte hänt varken mig, Dennis eller Oliver något utan en släkting till Dennis.
Killarna slocknade direkt i sängen när vi kom hem. Jag skulle vilja göra detsamma. Men för mig blir det nu istället plugg. Eftersom att jag imorgon har ett samhällskunskapsprov. Alltså! Vad sjutton tänkte jag när jag valde detta ämne?! Det är ju så tråkigt. Och dessutom mycket plugg! Funderar på att strunta i det ämnet...

Nej läsa igenom kapitlet en snabb gång och sen krypa ner i sängen med mina hjärtan <3 Godnatt!

Grattis på 8-månadersdagen mitt hjärta <3

Åh, vad jag älskar dig Oliver. Min underbara, älskade pojke.

Alltså vad trött jag blir. Detta är inget nytt utan något jag funderat på länge och nu verkligen tröttnat på. På folk som bara hör av sig när det passar dom och då helt plötsligt duger vi. Jag har fått nog utav det. Om vi bara duger ibland, ja då får det vara.

Dom som retar mig mest är Olivers morfar och farfar. Vad är det för människor egentligen? Jag är så trött på dom så jag kräks! Alltså man kan inte bara komma inklampandes i någons liv lite när man känner för det. Utan att ha hört av sig på månader. Antingen finns man för sitt barnbarn (och sitt barn också! Ja, framförallt för sitt barn) eller så gör man det inte. Jag har fått nog.

Tack och lov har Oliver både en underbar mormor och en underbar farmor som båda älskar sitt barnbarn enormt mycket. Och farbröder, faster, morbröder och annan släkt som älskar honom <3

Nu är det kanske dags att säga hejdå till människor som får en att må dåligt och som egentligen inte bryr sig om en? För finns man bara där när det enbart passar en själv. Ja då är man inte mycket att ha, enligt mig.

Faaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaan! När i helvete ska människan skärpa till sig och sluta vara så jävla egoistisk?! Så här vill jag inte ha det.

Välkommer härliga höst <3

Idag kom den supersnygga mössan från Inova design och tossorna. De invigdes på promenaden med pappa till Posten för att skicka iväg vunna auktioner från Tradera.  

Emmaljungan är nu äntligen såld! Satte in annonsen imorse och en timme senare var den såld. Nu är vi istället ägare till en Bugaboo cameleon som är så mycket bättre än city crossen. Här hemma blir det aldrig nånsin mer Emmaljunga, skräp. Dessutom fick vi med massor med tillbehör och två färger att välja mellan; sandfärgad och chockrosa. Chockrosa var ju förbaskat snyggt måste jag säga, men Dennis vägrar så den ska väl säljas. Eller sparas? Ja i vilket fall som helst så är jag supernöjd med vagnen!

Vi var på IKEA igår för att köpa hem nya sängkläder men det slutade med saker åt Oliver istället. Fåtölj, fotboll, skallra och blåa mjukisdjuret fick han av sin morbror John. Jo, det blev ett nytt underlakan i vitt till våran säng då jag tröttnat på allt svart vi har. Om man ens kan kalla det svart längre?

Skulle ha nya påslakanset också men IKEAS är ju så tråkiga och helt vitt vill jag inte ha heller. Det tyckte jag var fint förut men om allt går i vitt påminner det ju om ett sterilt sjukhus. Alltså möbler, textil, väggar osv. Usch och fy! Men jag hittade fina på Jotex som beställdes igår kväll.

Vi funderar också på att köpa en ny spjälsäng åt Oliver. En från IKEA, Gulliver som man kan ta bort ena långsidan på när man har botten längst ner. För står den så mot våran säng så sover han ju med oss fast i egen säng och alla får kanske lite mer plats? Ja, vi får fundera på´t.

Förresten! Hoppgungan är absoluta favoriten här hemma. Han älskar att studsa i sin gunga ute i hallen. Även om han fortfarande lägger mesta tyngden på den "friska" foten så tycker jag att det ser lite bättre ut. Han studsar runt med båda fötterna och snurrar runt. Gåstolen ska säljas. Den passar inte Oliver alls utan han sätter inte ens ner klumpfoten i den. Knappt den andra foten heller utan han drar upp fötterna. Nej, den var helt värdelös för honom.

Nu blir det en flaska till Oliver och sen ska vi sova en stund. Sen är det dags att städa sovrummet innan vi får hem våran nya, fina säng :)

Jag läser om Genus på Familjeliv. Och diskuteras hejvilt. Om man bortser från att det är just Familjeliv där allt bara slutar i pajkastning så tycker jag att det är väldigt intressant. Dock är jag inte så insatt i det men jag tänker absolut läsa mer om det!

Från början tyckte jag att det var så fjantigt och trodde att det gick ut på att flickor absolut inte fick ha rosa kläder och absolut inga klänningar. Pojkar fick inte ha annat på sig än just det, rosa glittriga volangklänningar. Att könet skulle vara hemligt.

Men så är det ju inte! Inte alls. Utan det går ut på att behandla barn som just barn och inte kön.
En pojke behandlas som tuff, leker vilda lekar, klättrar i träd och ska inte gråta eller visa känslor. En flicka ska gilla att pyssla, leka med dockor och lugna lekar och vara känslig. Det är just det som är fel. Kan inte en pojke vara känslig eller leka med dockor? Kan inte en flicka få klättra i träd?

Ett barn ska få vara barn. Leka vilka lekar som helst. Ha vilka kläder barnet vill ha och inte bli behandlad på ett visst sett av vuxna på grund av sitt kön. Och att det går så långt och att en del blandar ihop det med att pojkar måste kläs i rosa glitterklänningar och flickor absolut inte ska få kläs i det. Det är fel.

Dock skulle jag aldrig i mitt liv tvinga på Oliver en rosa glitterklänning bara för att (får vi en dotter någongång skulle jag absolut inte tvinga på henne det heller då det är ett hemsk plagg *kräks lite*). När han blir så stor att han kan välja kläder själv och verkligen, verkligen vill ha den där fina rosa glitterklänningen med matchande nagellack. Ja, då får vi väl köpa den då. Det är faktiskt inte hela världen och jag kan lova att under volangkjolen sitter snoppen kvar ändå.