Nu väntar vi på att knalla iväg till fotograferingen. Oliver är klar. Så fin han blev i nya kläderna. Hoppas bara han håller sig glad, och framförallt vaken. Jag tror att det kan bli lite svårt då fotograferingen är precis när han brukar vilja sova. Men vi får väl se! :)

Vad stor han har blivit, mitt hjärta! Kryper och sätter sig upp ordentligt själv. Min stora pojke <3

Eftermiddagen har jag och Dennis spenderat på Marieberg med lillebror John och hans flickvän Lina. Vi handlade julklappar åt lilleman, lite julpynt, heminredning och barnsäkerhetsprodukterna. Ja, det var på tiden! Vi har pratat i flera veckor om att vi måste barnsäkra här hemma. Skönt att det äntligen blev av. Imorgon ska vi alltså barnsäkra för fulla muggar! Vi har haft en väldigt trevlig dag idag. Även Oliver som fick vara med farmor under tiden. Farmor har lärt lillemannen att pussas. Så söt är han!

Nu är det inte långt kvar innan Oliver kryper ordentligt. Han står jättebra på alla fyra och tar några steg ibland. Han sätter sig även upp själv nu. Lite förvånad blev jag allt när vi vaknade imorse och han sitter upp i sängen och bara stirrar på mig. Sötfisen! Även flera gånger satte han sig upp i hallen när Dennis höll på att fixa med våran nya taklampa. Som för övrigt är helt jäkla sne. Men det får vi ordna imorgon. Om det går.

Läggdags nu då. Godnatt.

Provar nya åkpåsen från världens bästa farmor! Nyvaken liten Oliver godkände den direkt <3

Idag fyller jag och brorsan Adam år. Grattis till oss! Så idag blir det kalas här hemma. Mamma, mina bröder Adam och John, Mia, Bengt och min farmor och farfar kommer hit. Kanske även Johns flickvän Lina. Och såklart Adams supersöta lilla hundvalp Kellie. Mysigt :) Men innan dess ska det tvättas och städas.

Nu blir det en kopp kaffe och mys i soffan med världens mest underbara killar <3 Jag älskar er!

Nu för tiden finns det en väldigt smart uppfinning som heter mobiltelefon. Med den kan man både ringa och skicka sms. För den som inte redan visste det. Väldigt enkelt. Sen finns det även hemtelefon, Facebook och mail. Vill man vara lite gammeldags kan man annars skriva ett personligt brev och skicka med posten. Då behövs frimärke och ett kuvert. Ja en postlåda kan vara riktigt bra att ha också. Annars är det inte lätt att skicka iväg brevet. Om man kanske inte använder sig av en brevduva? Dock tror jag att sista alternativet är lite bökigt. Jag menar, hur ska man veta att brevet verkligen kommer fram? Duvan kanske flyger vilse.
Jag rekommenderar framförallt mobiltelefonen. Som sagt, väldigt enkelt.

Är man väldigt nyfiken av sig och känner att man behöver ha något att prata om med andra kan man använda sig av ett av dessa alternativ för att kontakta personen man så väldigt gärna behöver snacka skit om. Han äger faktiskt en mobiltelefon, hemtelefon, mail och postlåda. Han är inte så väldigt svår att få tag på, faktiskt. Svåraste sättet skulle väl då vara brevduvan. Det alternativet kan vi helt enkelt strunta i.

Det bästa är att prata med personen man så gärna vill prata om. Istället för att sitta hemma i sin lilla håla och spekulera i sådant man faktiskt inte har en jävla aning om. Fast det är klart. Bor man i denna lilla håla finns det inte många nyheter att diskutera. Det skulle kanske kunna vara att brevbäraren kom tio minuter senare än förra onsdagen. Veckans höjdpunkt?
Men har man sagt upp kontakten med honom (och även mamma och bror) är det kanske inte så enkelt och man får antagligen inte veta något ändå. För jag kan med all säkerhet säga att han aboslut inte vill veta av er.

Människor som enbart får en att må dåligt ska man helt enkelt inte ha någon kontakt med. Så, vet du vad! Du kan strunta i alla alternativen jag skrev högst upp. I vårat liv är bara bra människor välkomna.


PS! Det är ni som är förlorarna. Det är ni som har förlorat fyra underbara människor (mamma, söner och barnbarn). För det är precis just det dom är. Underbara.

Igår blev hjärtat nio månader <3

Fullt upp idag då. Idag får vi besök av Hasse. Sen kommer Olivers farmor och hämtar honom. Oliver ska ju faktiskt sova borta för allra första gången i natt. Spännande! Konstigt nog är jag inte nervös eller något. Trodde ju att jag skulle vara det. Men kommer med all säkerhet sakna honom väldigt mycket.

När vi för första gången är ensamma en hel kväll och natt ska vi storstäda och barnsäkra lägenheten. Roligt va? Men det är allra enklast när lilleman inte är hemma så det är lika bra att passa på. Alla sladdar som ligger huller om buller i vardagsrummet ska spikas fast. Vi skulle också behöva ta en tur till IKEA för att köpa barnsäkerhetssaker som till kökslådorna och eluttagen till exempel. Även såna där grejer man sätter på vassa kantar på bord och tv-bänk mm.

Nu blir det kaffe och efter det ska Olivers väska packas för övernattningen.

Allting börjar ordna sig. Eller rättare sagt ska ordna sig. Hoppas jag. Men vi får ta en sak i taget. Jag vet inte om jag ska skriva om vad som har hänt eller inte? Visst är det skönt att skriva av sig allt jobbigt men samtidigt känns det lite väl privat att skriva ner allt som har hänt. Vi får se. Idag skriver jag inget om det.

Mycket har hänt sedan förra inlägget men det hör lite ihop med det som jag inte vet om jag ska skriva om eller inte. Men förra veckan var det dags för BVC-besök. Lilleman växer som han ska och allt är toppen. 75 centimeter lång och 10240 gram väger han.

Han springer runt i gåstolen som en liten tok. Fort går det. Fram och tillbaka i hallen och vardagsrummet. Vi har trott ett tag nu att han antagligen kommer hoppa över krypandet för det har inte funnits ett tecken på att han skulle vilja krypa. Men så idag när Oliver och Dennis busade på golvet kröp han upp på alla fyra flera gånger. Vem vet, kanske kommer han krypa ändå?
På den senaste tiden känns det som att han har blivit så stor. Han förstår en del vad vi säger. Han klappar händer, vinkar och "dansar" så fort man sätter på trakorn som spelar musik, som han fått av farmor och Bengt.

Farmor och morbror John är för tillfället väldigt poppis. Olivers favoriter! Mormor är också himla bra tycker han. Han är inte heller blyg, knappt för någon. Det är skönt och väldigt roligt att han är så framåt och busar med alla. Ja, främst favoriterna då!

Jag får lite ångest över att tiden går så fort. Vart har min lilla minibebis tagit vägen? Han är ju fortfarande liten men samtidigt så stor när han börjar lära sig så mycket. Usch, föräldrapenningdagarna börjar ta slut också. Då blir det dagisstart för lilleman och JAG VILL INTE! Jaha och där kom klumpen i magen tillbaka...

I tisdags var det besök på Olmed ännu en gång. Denna gång blev det ny skena som vi får på nästa besök i november. Foten är jättefin, inget konstigt alls. Men det absolut bästa: skenan behövs bara nattetid! Det har ju varit vårat näst största mål. Att bara ha den nattetid underlättar enormt. Vi blev superglada, det hade vi inte räknat med redan!
Men tänk vad långt vi kommit. Allt jäkla kämpande för att bara få komma på ett besök i Stockholm. Till nu, när han har fått skenan och vi har kommit till det näst sista steget, bara användning på natten. Det är så jävla skönt så det går inte att beskriva! Och jag är så stolt över oss för att vi inte gav upp!




Mina killar <3