Nu när vi alla mår bra och allt fungerar som det ska. Till och med ännu bättre. Då finns det inte så mycket att skriva här längre, känns det som. Jag är så glad för denna skena. Tänk att det skulle vara en så enorm skillnad! Vårat "problem" med skenan är väl att Oliver inte kan ha vilka byxor som helst på sig med skenan under. Men vad sjutton. Det är ju inte ens ett problem egentligen. Men jag måste säga att det i alla fall är fruktansvärt skönt problem att ha!

Min lilla älsklingsunge börjar bli stor. Hans babbel liknar mer och mer ord. Här hemma får vi höra "dadadada" mest hela dagarna. Vilket låter som pappa. Så det är kanske inte långt kvar? Han börjar sitta mer stadigt för varje dag och försöker lära sig krypa. Han har fått världens sötaste lilla huggtand och äter riktig mat. Ersättningen skulle han helst slippa.

Jaha, vad ska jag hitta på en kväll som denna? Dennis och Oliver sover redan, strax innan halv nio gick de och la sig för natten. Egentligen skulle Dennis bara lyssna lite på musik och vila. Men han sover lika gott som Oliver. Åh, vad jag älskar mina underbara killar <3

I förmiddags åkte vi till Marieberg. Planen var att storhandla på Willys men så blev det inte. Åkte först till Babyproffsen för jag ville se nya färgerna på Emmaljunga 2012:orna. Färgen som heter Aubergine var skitsnygg! Den ska vi bara ha på scootern vi ska köpa nångång. Den är mörk, mörk, mörklila. Nästan lite svart. Och jag älskar ju mörklila :) Dennis däremot var inte lika förtjust i den men går ändå med på färgen.

Istället för storhandlingen fick det bli lite nya kläder till Oliver. Det är ju dags att fylla på med storlek 74. Det blev några bodys, ett par byxor och en baseballjacka som kommer passa bra ihop med hans nya Converse. När vi hade handlat färdigt allt till Oliver var vi så trötta så det blev ingen storhandlig utan vi köpte bara hem mat för kvällen.

I eftermiddags fick vi dessutom finbesök av Tinah. Det var jätteroligt att se henne igen, det var alldeles för länge sen vi träffades. Men imorgon kommer hon igen!

Jag måste skriva ännu en gång att jag är så himla glad för den nya skenan. Allting går verkligen jättebra. Det är inga problem med något. Möjligtvis får jag lite hårdare sparkar nu än när han sov utan. Men jag kan leva med det :) Så länge min mysiga knubbe mår bra och är glad! <3

Nu blir det tv:n för min del och om en timme läggdags även för mig. Godnatt!

Jag är så glad att Oliver äntligen har fått den bra skenan. Nu funkar allt jättebra, precis som det ska! Oliver mår bra och får vara glad. Han slipper skavsår och det förbannade tortyrredskapet, Dennis-brown skenan. Egentligen borde alla bebisar med klumpfot bli skickade till Stockholm. Där vet dem vad dem håller på med och kan göra BRA skenor och man slipper db-skorna. Allt ringande överallt och allt kämpande som höll på att göra både mig och Dennis tokiga var så värt det! Även fast det inte är klokt att det skulle ta så jäkla lång tid.

Två gånger har min mobiltelefon överlevt dränkningar i Olivers dregel. Den har bara behövt torka ett dygn eller två. Det har gått att trycka på de vanliga knapparna men inte skärmen, så när det kommit ett sms har jag bara kunnat sett vem det är ifrån men inte kunnat läsa det. Jag kan tala om att det är nästan tortyr för en som är så nyfiken som jag är!

Världens vackraste pojke. Jag älskar dig, mitt lilla hjärta! <3

Tvättar för fullt och ska alldeles strax ta tag i städningen medan Dennis är ute på morgonpromenad med Oliver. Idag får vi besök av Dennis moster, kusiner och Olivers lilla syssling.



Världens finaste kille <3



Idag börjar vi med skenan. Än så länge går det bra och förhoppningsvis fortsätter det så. Det vi märkte imorse var att vi har fått ett litet klädproblem. Det går inte att ha vilka byxor som helst. Men tightsen från Villervalla som vi har köpt går jättebra. Toppen! Då får mamman handla ännu mer därifrån :)

Idag har vi varit i Stockholm igen för att hämta Olivers skena. Jättefin är den! Han accepterade den direkt, det var inga problem alls. Det tråkiga är ju att när vi kommer hem och Dennis ska byta blöja. Då ser han att det är en spricka i skenan. Fy sjutton vilken jävla otur vi har! Men vi skulle sätta för lite silvertejp och funkar det bra så får det vara så till den 18:e augusti. Annars ska vi tillbaka innan.

Men inatt får det bli sista natten utan skenan. Jag vågar inte låta den vara på en hel natt utan att se ifall han skulle kunna skada sig på den spruckna plasten. Men imorgon börjar vi.

Hon visade oss hur vi ska förlänga den om en-två veckor. Hon hade borrat flera hål så vi ska slippa åka fram och tillbaka så mycket. Skenan ska vara på 16-18 timmar om dygnet nu till att börja med. Alltså hela nätterna och under sovstunderna på dagen. När Oliver är som mest aktiv ska skenan vara av så han får träna benet lite. Ju äldre han blir ju mindre tid ska skenan vara på. Det är en jävla skillnad mot USÖ där deras skena ska sitta på 24 timmar om dygnet till barnet är ett år.

Inte nog med att Oliver fick sin fina skena. Han fick också sin allra, första tand idag! <3

Jag har funderat mycket dem senaste dagarna. Fick ett samtal från K för ett par dagar sedan. Hon ville att vi skulle bli sams men det sista hon säger är att hon ville hämnas/ge igen för att jag hade varit dum mot henne någon gång för länge sen. Men när visste hon inte, såklart.
Därför hade hon varit så förbannat elak emot mig under förra samtalet, för att hon tyckte sig ha rätten att ge igen. Hur moget det nu är när en människa på 50 plus ger igen?
Sen kan man ju undra varför hon tyckte det var lägligt att ge igen när jag redan var ledsen och höll på att bli knäckt av allt kämpande med Olivers behandling? "Den där Oliver" som hon så vackert kallade honom..

Nej, vet du vad. Jag har fått nog. Jag mår inget bra av att ha sådana människor runt mig. Det gör ingen. "Den där Oliver", det är faktiskt han det handlar om och det är han som är viktigast, tro det eller ej. Han ska växa upp med friska, stabila människor runt omkring sig. Som han kan lita på och som ställer upp för honom och älskar Oliver för den han är, underbara älskade Oliver.

Oj vilken lång kväll det blev. Jag antar att det är tanden som bråkar. Oliver har varit gnällig och nästan vägrat äta under kvällen. Ersättning har han vägrat, en portion gröt gick i alla fall ner och katrinplommonspuré. Inte nog med att tanden bråkar med honom, nu är han även stenhård i magen. Hoppas det är bättre imorgon.

Men nu sover han sött i soffan, min lilla skruttis <3

Idag har jag varit på vårdcentralen. Kollade upp leverfläcken i hårbotten som jag tycker känns konstigt. Men det såg inget konstigt ut tyckte läkaren. Men jag skulle ändå hålla koll så den inte börjar växa väldigt fort. Sen fick jag även pencillin för mitt förbaskade nageltrång som jag fått igen. Jag ska tillbaka nästa vecka och har det inte blivit bra måste jag till USÖ för en operation av tånageln. Det är inget jag har så stor lust att göra!

Oliver håller på att få sin första tand! :) Jag såg en vit liten prick, nästan som ett pyttelitet riskorn. Undra hur lång tid det tar innan den kommer upp helt?

Klockan tio var vi framme på Astrid Lindgrens barnsjukhus. Vi fick sitta och vänta till strax efter elva innan det var våran tur. Ortopeden tittade på foten en kort stund och konstaterade direkt att den är överkorrigerad. Hälen har blivit överbehandlad under gipsningen och just därför har inte db-skorna fungerat för Oliver. Vi hade med oss db-skorna dit och han tog en titt på dem. Han blev inte direkt imponerad utan sa bara att de är standardskor. Oliver skulle utan tvekan få den andra skenan. Besöket tog max 5 minuter.

Ortopeden såg till att vi fick komma till Olmed direkt och göra en gipsavjutning. Jag fick välja mönster på skenan. Zebramönstrad fick det bli efter att ha valt mellan den eller svart med döskallar. Den kommer bli så fin!

Nu är jag helt slut. Natten till idag sov jag knappt en timme så ikväll blir det läggdags för oss alla tidigt. Men jag är glad, så himla glad! Äntligen blir allt bra efter vårat kämpande och slit. Det lönade sig till slut :) Tack och lov för det!

Påminnelse till mig själv imornbitti: glöm för sjutton inte kameran!

Sådärja! Skötväskan är packad med allt skrutten behöver; nappflaskor, ersättning, burkmat, blöjor, våtservetter, extra ombyten, filt, snutte, flera olika leksaker och massor med andra småsaker. Skötväskan är alltså fullproppad.

Ska ställa klockan på mitt i natten också. Eller väldigt tidig morgon i alla fall. Det enda vi väntar på nu innan läggdags är att Oliver ska somna. Förhoppningsvis inom en halvtimme, men man vet ju aldrig... Lite nervös är jag inför bilturen imorgon. Om Oliver är vaken när vi åker till Örebro tex så brukar han tröttna när vi nästan är framme. Dit tar det ungefär en halvtimme. Nu ska vi åka i säkert 3-4 timmar. Enkel resa. Men just därför är skötisen fullproppad med roliga saker som skallror, böcker och mjukdjur.

I förmiddags var vi på 6månaders-kontrollen. Det gick bra även om Oliver inte alls var på sitt bästa humör. Han var trött och hungrig och tyckte inte alls det var roligt att hon klämde och kände på honom. Oliver är 70 cm lång och väger 8910 gram. Älskade unge <3

Underbara morgon! Vaknade av världens mysigaste fötter på min axel. Tittade på klockan och den var halv nio, skönt. Jag gav Oliver frukost, ersättning och en portion banangröt. Under tiden när jag matar honom ringer det på Dennis mobil. Det var mormorn som ringde. Hon hade fått nog av detta väntande hon också så hoon hade ringt upp ALB. Egentligen skulle vi inte fått någon tid innan semestern men efter många om och men fick vi en tid imorgon klockan 11:00! Jag är så himla glad och lättad!

Dessutom blir Oliver 6 månader imorgon och jag och Dennis firar 3 år tillsammans.

Kvart över ett idag har vi tid på BVC. Ska bli spännande och se hur stor min lilla älskling har blivit <3

Efter förra inlägget jag skrev så ringde Dennis upp överläkaren på ALB för att fråga om han sett Olivers remiss än eller inte. Det hade han. Men Oliver står i kö men han sa också att från dagen då remissen kommit fram ska man ha fått en tid inom 2 veckor. Det betyder att vi borde få en tid vilken dag som helst. För på fredag har ALB haft remissen i två veckor. Blir det kanske ett besök denna vecka då? Jag försöker att inte hoppas för mycket då allt bara krånglar.

Vi har också varit inne på ortopedteknik. Fick träffa en vikarie. Jag måste säga att jag blev förvånad! Killen vi fick träffa var så duktig med Oliver. Pratade och skojade med honom. Lät Oliver få titta vad han var för en person innan han började klämma och känna på foten. Oliver var lugn och glad under tiden. Till och med ett litet skratt fick vi höra!
Han bytte ut den gamla skon, polstrade och gjorde den så mjuk som det bara går. Alltså inte mycket. Han ställde in skon från 70 till 60 grader för att det ska vara lättare att vänja sig igen och förlängde skenan lite till. Han försökte till och med svara så gott han kunde på våra frågor. Även om vi inte fick så mycket svar som vi ville ha. Ja, han var faktiskt bra!

Vi åkte hem som vanligt med nya sulor och inlägg i skorna. Som inte kommer hjälpa något alls, tyvärr...
Men vi ska försöka ha på db-skorna korta stunder för att sakta vänja honom igen. Samtidigt som vi väntar på tiden till Stockholm.

När Posten kom idag låg det ett vykort bland alla reklamblad. Det var till Oliver från hans farmor som är Finland! Olivers första vykort, det hamnar i hans spara-låda. Den lådan börjar redan bli ganska full :)

Det kom även strumpor med Posten idag till Oliver. Fast det var nog mest mamman som blev glad. Jag beställde hem strumpor förra veckan från Villervalla. Dem är jättefina och bra! Inte en massa trådar i trots att strumporna är randiga och de sitter perfekt på foten. När Oliver har db-skorna på sig är det jätteviktigt att han har bra strumpor som sitter bra på fötterna, annars får han ännu mer skavsår. Av alla sorters strumpor vi testat är Villervallas klart bäst. Tummen upp för Villervallas kläder!

Först ringde Dennis ortopedmottagningen på USÖ för att få prata med någon ortoped som kan fatta beslut om Olivers fot. Han fick prata med någon idiotjävel som inte fattade ett skit. Det finns inga barnortopeder som jobbar. De enda barnortopederna på USÖ har semester samtidigt! Hur jävla smart är det? Idioten i receptionen tyckte iallafall att vi skulle ringa till ortopedteknik för de är de enda som kan hjälpa oss. Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta. ÄR DET ETT JÄVLA SKÄMT ELLER?!
Idioterna på ortopedteknik kan ju inte ett jävla skit heller. De arbetar med dessa skor men vet inte hur det fungerar. De kan inte ens svara på en simpel fråga utan skickar oss bara vidare till ortopeden som skickar oss tillbaka till ortopedteknikern.

Dennis ringde upp ortopedteknik också. Ja som jag skrev så visste hon ju ingenting som vanligt. Men hon skulle prata med någon annan, säkerligen en vikarie, och se vad som ska göras. Det kommer bli som vanligt. Vi får en tid därinne idag eller imorgon, fanskapet tittar på skorna och sätter i ännu en sula i skon och försöker göra den mjukare. Idioten kommer vara knäpptyst hela tiden då de inte kan svara på något. Sen blir vi hemskickade med samma problem, om inte ännu värre. Och så kommer det fortsätta...

Jag är så in i helvete förbannad på asen!!! Varför bryr sig ingen om Oliver? De ser skaven och framförallt jag och Dennis ringer, ringer och ringer för att tala om för dem att Oliver lider! Men ingen gör något. Men Oliver är kanske inte lika viktig som andra barn, han kanske är mindre värd?

Dennis ringde såklart Stockholm också. Det är ju inte klokt! Oliver står i kö! Han ska för fan inte stå i någon jävla kö när det står akut på remissen! Men så jävla fel vi trott. Det står inte ens akut på remissen. Människan som sa att hon skrev akut på remissen medan Dennis väntade i telefonen gjorde det uppenbarligen inte det. Hur jävla svårt ska det vara? Det är fyra enkla bokstäver som ska skrivas ner på ett förbannat papper.
Men i alla fall. Hon som Dennis pratade med på ALB skulle skriva ut remissen på en gång och gå in till överläkaren och lämna den. Sen skulle hon väl ringa upp Dennis. Jag tänker inte hoppas på en tid innan hans semester. Det är ingen idé. Jag blir bara så förbannat besviken och trött på det här. Vi får se vad som händer...

Sen undrar jag vad det är för idioter som får jobb på USÖ? Alla vi fått träffa ärju helt dumma i huvudet. Inte en enda vettig människa har vi fått träffa. Eller jo, en av gipsteknikerna Oliver hade i början. En person av alla vi varit i kontakt med... Det är inte klokt!

Jag älskar min underbara, vackra lilla pojke.

Han är mitt liv, mitt allt. Han är viktigast i världen! <3

Ringandet fortsätter imorgon. Ortopedteknik och ortopedmottagningen på USÖ och självklart ALB för att se om vi fått någon tid än. Oliver är helt utan db-skorna. Drygt en vecka tror jag? Ja, det är därför vi måste ringa och bråka med USÖ... för 10000000:e gången.

Mer än så orkar jag inte skriva om det. Det gör mig bara så in i helvete förbannad. Så istället för det ska jag mysa med mina älsklingar! Som gör mig otroligt lycklig <3

Nu är bilbarnstolen bytt till en Britax Hi-way. Oliver sitter hur bra som helst i den och den är enkel att koppla i och ur bilen. Vi har köpt till en dyna också som ska hålla honom sval. Han blir så varm och svettig när vi åker långt. Så dynan blir perfekt när vi åker upp till Stockholm. Han har även fått en nackkudde så han kan sova skönare i bilen.

Igår blev det Toys r us-premiär för Oliver. Han har knappt några leksaker alls och de han har har han tröttnat på. Vilket jag kan förstå. Han man utforskat och tittat på en skallra i sex månader så är det inte konstigt att den börjar bli lite tråkig. Det fick bli en rolig bläckfisk men skallra, prassel, spegel och andra roliga saker på. Som Oliver dessutom nästan fick välja själv! Men det behövs uppdateras mer bland hans leksaker.

Men det var inte allt som hände under gårdagen. Oliver åt en hel burk med kyckling och rotfrukter till lunch. Första skedarna var han lite tveksam men sen gick det ner med en himla fart. Till efterätt fick det bli katrinplommonpuré. Lunchen idag blev samma, men en halv burk. Mammas stora,  lilla pojke <3

Vi har fortfarande inte fått någon tid till ALB. Jag blir så trött på det. Vad sjutton är det som tar sån jävla tid? Imorgon är det dags att ringa igen. Det är ju bara nästa vecka kvar och sen går han på semester. Nu börjar det kännas helt hopplöst. Vi kan ju inte vänta hela sommaren på att få en tid. Om människan på Vårdslussen bara hade kunnat skicka remissjäveln rätt första gången hade vi säkert redan varit i Stockholm nu.

Det positiva med att Oliver får vara utan db-skorna är att han inte har ett enda skavsår på sina små, söta fötter. Sen är det såklart jätteskönt för honom att vara utan när det är så varmt. Men imorgon bitti är det dags igen, då åker skorna på...

Godnatt!

Denna morgon åkte db-skorna på igen. Utan några större protester från Oliver. Han har fått vara utan i flera dagar, hur många vet jag inte. Både natt och dag. Men nu är de på igen, sen får vi se hur länge. Vi har bestämt nu att db-skorna endast kommer användas på natten. Jag har läst på tillräckligt om Ponseti för att fatta det beslutet. Och jag anser att Ponseti som faktiskt är grundare för Ponsetimetoden har mer kunskap om klumpfot än vad en ortoped på USÖ har.

Än har vi inte fått någon tid till Astrid Lindgrens barnsjukhus. De skulle ringa upp Dennis eller skicka hem en tid. Har vi inte hört något innan fredag morgon så ringer vi igen. Fan så stressad jag är! Det är bara nästa vecka kvar sen går ju överläkaren på semester. Det börjar kännas väldigt hopplöst nu...

Vi vill flytta nu! Helst igår. Men vart? Finns inget som håller oss kvar i Hallsberg. Varken jobb eller dagis.

Idag är jag så jävla ledsen och sårad. Funderar allvarligt talat på att säga upp kontakten med några familjemedlemmar. Speciellt pappas satmara till fru. Hon får mig bara att må dåligt och jag orkar inte mer. Droppen var vårat hemska telefonsamtal idag. En sak är säker: hon är en psyksjuk alkoholist. Sup ihjäl dig äckel... Eller något. Okej, visst lite omoget att skriva så är det faktiskt. Men det är så jag känner för tillfället och då skriver jag så. Punkt slut.

Jag älskar min underbara Dennis. Min älskling och min allra bästa vän. Om tio dagar har vi varit tillsammans i tre år och våran underbara och älskade lilla son blir sex månader <3

Med er är jag lycklig!

Vackra, lilla du <3

Valfrihet.

Du som bor i Örebro län har rätt att söka planerad vård i andra landsting. Du kan göra besök på vårdcentral eller besöka specialist på sjukhus eller mottagning.

En privat vårdgivare ska ha landstingsavtal. Örebro läns landstings remissregler ska följas. Din läkare skickar remissen till Vårdslussen som skriver en betalningsförbindelse. En förutsättning är att vårdgivaren som du väljer har möjlighet att ta emot dig.

Om en läkare i annat landsting föreslår omfattande vård, till exempel sjukhusvård, krävs att Örebro läns landsting godkänner det. Läkaren skickar en förfrågan till Vårdslussen.

Väljer du vård i ett annat landsting ska du betala de patientavgifter som gäller i det landsting där du får din vård och du får ingen sjukreseersättning. Du kan inte få betalt i efterhand för vårdkostnader du själv lagt ut, så följ alltid Örebro läns landstings regler.

Valmöjligheterna gäller inte högspecialiserad vård, till exempel hjärtoperationer eller vård som inte ges i Örebro. Särskilda regler finns för psykoterapi.


Detta är kopierat från www.orebroll.se alltså borde det väl inte vara några problem att få fortsatt vård i Stockholm, som vi vill?

Skorna satt på under hela natten, utan protester! Duktiga killen. Jag älskar dig <3

Tredje gången gillt. Remissen är ännu en gång skickad till ALB, denna gång med fax och det är skrivet att det är akut. Nu äntligen är remissen framme och det betyder att vi är ett steg närmare Stockholm. Men dock är jag allt annat än lugn då allt fortfarande kan gå fel. Och med våran otur är jag övertygad om att något kommer krångla.

Dennis ringde ALB imorse. Remissen hade inte kommit fram idag heller. Jag blir så förbannad, allt tar sådan jävla tid. Men hon som Dennis fick prata med sa att vi ska ringa Vårdslussen igen och kräva att de skickar den via fax på en gång. Överläkaren jobbar bara nästa vecka och veckan efter det (v27-28) sen går han på semester! Så det är bråttom! Jag känner mig så in i helvete frustrerad, arg, ledsen och ja, jag vet inte allt.

När fan ska sjukvården bry sig om min son? Han har ont, han vägrar skenan och jag vägrar plåga honom mer! Låta Oliver vara utan skena är inte att hjälpa honom heller i längden även om alla, speciellt Oliver, mår bättre för stunden. Men nu är det så, Oliver är utan och ärligt talat bryr jag mig inte om det nu. Så länge Oliver får vara Oliver och må bra.
Natten med skenan gick inte alls. Efter långt kämpande slutade det med att en liten plutt somnade barfota mellan mamman och pappan. Så fort skenan var av slocknade han. Mitt älskade hjärta <3
Man måste inte vara ett geni för att räkna ut vad felet var.

12:30 har vi telefontid med vårdslussen, då ska remissjäveln skickas rätt direkt!