-

Jag har funderat mycket dem senaste dagarna. Fick ett samtal från K för ett par dagar sedan. Hon ville att vi skulle bli sams men det sista hon säger är att hon ville hämnas/ge igen för att jag hade varit dum mot henne någon gång för länge sen. Men när visste hon inte, såklart.
Därför hade hon varit så förbannat elak emot mig under förra samtalet, för att hon tyckte sig ha rätten att ge igen. Hur moget det nu är när en människa på 50 plus ger igen?
Sen kan man ju undra varför hon tyckte det var lägligt att ge igen när jag redan var ledsen och höll på att bli knäckt av allt kämpande med Olivers behandling? "Den där Oliver" som hon så vackert kallade honom..

Nej, vet du vad. Jag har fått nog. Jag mår inget bra av att ha sådana människor runt mig. Det gör ingen. "Den där Oliver", det är faktiskt han det handlar om och det är han som är viktigast, tro det eller ej. Han ska växa upp med friska, stabila människor runt omkring sig. Som han kan lita på och som ställer upp för honom och älskar Oliver för den han är, underbara älskade Oliver.