Jag har kommit på problemet med mina fötter! Jag har ju hela tiden trott att dem blivit större på längden så jag köpte ju för ett par dagar sen ett par skor i storlek 41! Men när jag provade dem igen hemma var dem ju alldeles förstora. Så efter att Dennis och Oliver hade varit på sjukhuset stannade dem och bytte mina skor till storlek 40 istället. Dem satt hur trångt som helst, kunde inte röra tårna överhuvudtaget. Och jag har ju som sagt haft 38-39 i vanliga fall. Det kändes som att jag kanske skulle ha tvingat på mig 36-37.
Men så efter att jag provat skorna jämförde jag foten bredvid skon. HERREGUD! Mina fötter såg ju dubbelt så breda ut som skorna. Alltså har fötterna blivit hur breda som helst. Mina fötter ser verkligen ut som ankfötter. Så, vart köper man ankskor?


Dags att försöka söva en stackars, liten ledsen pojke. (Tortyrredskapet sitter på)

Dennis kommer hem med Oliver. Jag tittar på skenan som är förlängd som den skulle bli, skorna är samma som förut. Vilket är bra, då dem är mjuka. MEN! Idioten som är vikarie för den vanliga ortopedteknikern har ju för fan inte ens satt på skenan som den ska sitta. Skorna ska sitta stenhårt på fötterna. Han ska alltså inte kunna röra dem ens en millimeter. Annars är skenan helt värdelös. Han hade dragit åt bandet runt vristen lite löst och snörningen var knappt åtdragen. Så Oliver satt ju där i bilbarnstolen och vickade hej vilt med sina små tår. Jag blir så in i helvete förbannad! Denna människa ska alltså arbeta där och tillverka denna skena. Men vet inte att man måste dra åt ordentligt för att skorna ska sitta bra?
Jag känner mig så frustrerad! Vi kämpar och kämpar för att Oliver ska få det bra. Men vi kommer ingenstans. Allt krånglar. Ortopeden på USÖ ljuger för oss, vanliga ortopedteknikern är värdelös, vikarien ännu värre. Vårdslussen klarar inte ens av att skicka remissen till ALB. Vi står och stampar på samma ställe hela tiden medan Oliver bara blir äldre och äldre. Om nästan två veckor blir han 6 månader och det måste hända något NU innan det är försent! Varför fattar ingen det?


Jag älskar min underbara pojke <3

Dennis är på väg in till ortopedtekniska med Oliver nu för att ändra skenan. Hoppas det kommer gå bra när skorna är på igen. Men jag har en väldigt stor klump i magen och jag tror att vi kommer få det jävligt tufft idag/kväll. Framförallt lilla Oliver. Min lilla älskling <3


Idag har jag läst, läst, läst och åter läääst om klumpfot. Det är väl i stort sett allt jag gjort förutom att plocka ur för små kläder ur Olivers byrå. Jag har feber så det finns inte så mycket annat jag orkar. Men i alla fall, i alla artiklar och arbeten som jag hittat så står det (Läser bara om Ponsetis metod, då det bara är den som är aktuell och intressant) att foten redresseras och gipsas i ca 5 veckor. Efter det blir det en hälseneoperation och gips i ytterligare 3-4 veckor. Hälseneoperationen görs oftast i lokalbedövning verkar det som men i vissa delar av Sverige görs den under narkos. När sista gipset tas av ska skenan användas direkt. 23tim/dygn i 2-3 månader och därefter enbart nattetid till 3-4 år. Skenan som oftast verkar användas är Dennis-Brown skenan.

http://www.sogf.se/pdf/specialarbeten/klumpfot.pdf
http://www.ortopedservice.se/Pub/Klumpfot%20Och%20Ponseti.pdf


Olivers behandling:
½ dygn gammal blir han gipsad för första gången. Vi hade inte ens fått lämna avd 35 än och jag hade inte ens sett eller förstått att det var något konstigt med foten.
4 dygn gammal åker vi till ortopedmottagningen, dagen efter att vi fått lämna BB, för att ta av gipset och gipsa om. Efter det åkte vi in till ortopedmottagningen på USÖ varje måndag för att byta och gipsa om.
Den 16:e februari, dagen innan Olivers femveckorsdag blev operationen bestämd. Den blev dock inte av utan framflyttad två veckor pga av Olivers förkylning. Det är farligt att sövas om man är förkyld.
Så istället den 3:e mars, dagen innan Olivers sjuveckorsdag blev operationen av. En av de värsta dagarna i mitt liv, ja i Dennis liv också såklart. Trots att Oliver var tvungen att fasta några timmar innan operationen skulle bli av så gick det hur bra. Han var glad hela tiden. Tiden gick så sakta när vi satt inne i rummet och väntade på att operationen skulle bli av. Jag mådde så fruktansvärt illa.
Till slut kom narkosläkaren in på rummet och pratade med oss. Han kollade hur Oliver såg ut i näsan och hals och om han verkade frisk i övrigt. Jag tyckte att narkosläkaren var väldigt kall och blev nog nästan mer orolig efter att han gått. Vi fick vänta ytterligare någon timme innan en sköterska kom och berättade hur sövningen skulle gå till och sa att det var dags för operationen.
Vi bestämde att Dennis skulle följa Oliver till dit och jag väntade kvar på rummet. Strax efter kom Dennis tillbaka, han fick inte vara med när Oliver sövdes utan fick lämna över honom till en sköterska. Oliver var glad hela tiden. Det var inte själva operationen som var skrämmande utan narkosen.
40-50 minuter tog operationen, sen kom en sköterska och sa till oss att operationen var klar, allt hade gått bra och att Oliver ligger på en annan avdelning för att vakna. Vi packade våra saker för att åka upp till den avdelningen. Och när vi kommer in på avdelningen hör vi en liten Oliver vrååååla.
Fy fan så hemskt det var. Han var knappt vaken och jag har aldrig någonsin hört honom skrika sådär. Han var såklart hungrig och säkert illamående av narkosen. Men jag var lättad, gud så skönt det var att se min älskade unge igen.
Vi fick stanna ytterligare några timmar för observation innan vi äntligen fick åka hem.
Efter det var han gipsad fram till den 28:e mars, med ett gipsombyte såklart.
28:e mars var första dagen med db-skor. Jag hade ställt in mig på det värsta. Att vi skulle få ett helvete här hemma med att vänja Oliver med skorna. Men tack och lov, det slapp vi! När skorna satt på var han som vanligt. Han kunde inte bry sig mindre. "Vad skönt, det kommer gå jättebra det här!" tänkte jag...


Dagen efter kommer skavsåren. Vi åker in till ortopedteknik för att göra något åt skorna. Det hjälper inte ett skit. 3 dagar efter det är vi inne igen pga av skavsår. Ortopedteknikern tittar länge på skor och skavsåren och säger "det här ser ju inte ur som ett skavsår, det är ju trekantigt". Men snälla nån! Och denna människa ska vara utbildad? Sen dess har han haft skav. Och trots alla gånger vi varit inne på ortopedteknik för att ändra skenan har det inte blivit bättre. I snitt är vi inne två gånger i veckan på sjukhuset. Olivers gröna bok (Som man har med till tex BVC) är snart full med ortopedtider.
Från den 29:e mars till nu har Oliver haft skav. I 3 JÄVLA MÅNADER!!! Säg mig, vem fan står ut mer än 3 timmar med skoskav? Inte sjutton gör jag det iaf.
Och så ska alltså Oliver använda denna Dennis-Brown skena till han blir ett år, enligt USÖ. Jävla svin.

Som sagt, skitdag. Det är inte alls min dag idag. Nu håller jag på att bli sjuk. Kräktes för en stund sedan och känner mig febrig, värk i kroppen och allmänt sjuk. Som att det inte räckte med allt annat? Ja ja, det går ju över. Jag har tagit ipren och ska lägga mig och vila. Gubbarna är ute på deras inte alltför ovanliga äventyr. Eller ja, dom köper alvedon till stackars mamman.

Vi har iallfall fått en tid till ortopedteknik imorgon. Ska få träffa någon som vi aldrig träffat förut. Ena skon behövs ju egentligen bytas. Men hur ska det gå? Ny sko betyder ju att han måste vänjas om, igen. Han som redan är van att vara UTAN. Vi har problem nog med detta.

Oliver står ju själv mot soffbordet och fotpallen och han tycker ju såklart att det är jätteroligt! Det är så förbannat hemsk att tvinga på honom skenan när han älskar att stå, får ont och blir alldeles kokhet i den.


Jag har funderat på en sak. Det skiljer ju massor på behandlingen av klumpfot runt om i Sverige. Både tiden och skenan . Men alla följer ändå Ponsetti (gipstekniken i början). Behandlingen Oliver får här i Örebro är ju Dennis-Brown skenan och den ska han ha dygnet runt till han blir 1 år. Efter det enbart på natten till 3-4 års ålder.
Andra behandlingen men samma skena som jag har läst om går ut på att ha Dennis-Brown skenan dygnet runt i tre månader och efter det 18 timmar och sedan blir det mindre och mindre. Alltså skenan sitter bara på under natten och vilan på dagen. Går man efter detta sätt så skulle barnet vara omkring 5-6 månader när skenan enbart används när barnet sover.
Sen finns behandlingen med den andra sortens skena som vi vill ha. Det är ungefär samma tid som den förra jag skrev. Det enda som skiljer är att med denna skena så ska den sitta på MAX 22tim/dygn. Det ska alltså vara av minst två timmar under barnets mest aktiva timmar så barnet får träna upp musklerna i benet/benen. Nattetid verkar vara samma tid för alla behanlingarna.
Men då har jag tänkt såhär. Att om vi inte får behandlingen i sthlm så kanske man skulle följa den andra metoden? (Samma skena bara annan tid) Det är ändå denna metod som Arne använder. Han som forskar om klumpfot och ska vara bäst inom det.
Det kanske är dumt? Jag vet inte. Men det är bara mina tankar.

Fan jävla skit! Jag är så jävla trött på det här nu! Aldrig att något bara kan få vara enkelt för oss. Nu har vi väntat länge på kallelsen från ALB. När vi vaknade imorse sa jag till Dennis att vi kanske borde ta och ringa till ortopedmottagningen på ALB och se så dem fått remissen. Så Dennis ringer upp dit och frågar. Hon som han pratade med kollade igenom alla datorer efter remissen. Men nej, det fanns ingen skickad. Ändå har vi ringt till Vårdslussen i örebro flera gånger för att kolla så den har blivit skickad. Och javisst, den skulle ju som sagt blivit skickad den 16:e.
Fy fan så arg och trött jag är på det här! Har vi sån förbannad otur att vi får prata med alla idioter inom vården? För inte sjutton har vi fått träffa en enda vettig.
Ortopeden (överläkaren) på ALB som vi vill träffa kommer väl säkert hinna gå på semester innan vi får en tid där. Och vad ska vi göra då? För en jävla sommarvikarie kan ju knappast bedömma Olivers fot eller besluta om vården i sthlm.

Inte nog med att jag är arg över detta så känner jag mig så jävla bitter. Att idioter som gör vad fan som helst under graviditeten och knappt bryr sig om sina barn när dem är födda ska få det så jävla enkelt. Inte ett enda problem. Möjligtvis lite kolik som GÅR ÖVER efter 3-4 månader eller barn som sover dåligt på nätterna, som också går över. Jävla patetiska problem att gnälla över tycker jag!

Dessutom måste vi in till ortopedteknik idag för att byta skor och förlänga skenan. Hon som vi brukar ha har ju självklart gått på semester. Kanske är lika bra? Att hoppas att den vi får träffa denna gång ska vara duktig och bra är antagligen alldeles för mycket att hoppas på. Då det enbart jobbar idioter på USÖ.

Skitdag. Hejdå!

Idag har vi hunnit med en väldigt kort promenad till Netto och tillbaka för att köpa glass. Äckliga värme! Jag och skrutten klarar inte av det. Speciellt inte han som är instängd i sina äckliga skor. Usch! Vi har även varit en sväng på Willys för att storhandla.

Jag köpte också ett par skor, som visade sig vara alldeles för stora när vi kom hem. Ändå provade jag dem såklart. Jag avskyr mina fötter. När sjutton ska dem bli normala igen? Eller kommer dem ens bli det? Innan graviditeten hade jag vanligtvis 38/39 nu fick jag köpa ett par i storlek 41. 41! Det är galet. Visst dem var för stora men dem var ändå lite, lite trånga vid tårna. Jag hoppas att det blir bättre när jag går ner i vikt. Om allt annat blir mindre borde väl också fötterna bli det?

Jag vill ha kallelsen till ALB nu också! Den 16:e skickade vårdslussen remissen till ALB. Dem sa att det kunde ta upp till 3 dagar för ALB att få remissen. Så om det tog 3 dagar så var det 9 dagar sen dem fick den. Alltså borde väl en kallelse komma nu? För så himla lång tid kan det väl ändå inte ta att hitta en tid till Oliver?

Nu ligger jag och nakenfisen i sängen och vilar. Äntligen somnade han, min lilla tröttis. Han har varit vaken sedan åtta imorse så det var på tiden att han tog en liten tupplur. Det ska jag med göra alldeles strax. Finns inte så mycket annat vi kan hitta på i denna äckelvärme... Som vanligt är väl jag den enda som längtar efter regn? :)

Mamman färgar håret och pappan leker med lille pluttisen som för tillfället är lite kinkig. Sen när håret är klart måste jag försöka fixa min otäcka tå. Jag håller ju för sjuttsingen på att få nageltrång igen! Eller håller på, jag har ju uppenbarligen redan fått det eftersom det gör så förbaskat ont och blöder. Ja, men det ska lagas lite snabbt och sen på med lite nagellack :)

Imorgon är det Midsommar och det ska bli himla skoj! Så ska vi lyxa till det för skrutten också, för det är ju faktiskt fest för honom med! Han får slippa otäcka skenan och vara lika festfin som alla andra (förutom mamman). Men den får följa med i skötväskan till kvällen.

Nej nu är det dags för att tvätta ur färgen och hoppa in i duschen. Sen ska det ju också hinnas med att laga lite mat till mig och min älsklingsgubbe <3

Måste ju bara skriva att det tog en sekund för skrutten att somna. Dennis gav honom snutten i soffan och då slocknade han direkt. Trötta lilla älsklingen <3 Nu blir det film med min andra älskling!

Eftersom Oliver fick vinterjackan och överdragsbyxorna igår så kom jag att tänka på denna mössa och fleece som jag beställde för ett litet tag sedan. Jag blev ju inte alls nöjd med färgen på fleecen när den kom. Trodde den skulle  vara mer blå. Men nu när jag provade den på glada lilla skrutten med mössan på så blev det ju jättefint. Däremot är ju storlekarna väldigt knepiga. Mössan är i storlek 4-6 år och den passar honom perfekt nu när han är 5 månader. Jackan är i storlek 80 och är rätt stor än men han skulle kunna använda den redan nu ändå. Den blir nog bra i början på hösten :) Han tyckte i alla fall att det var himla skoj att prova kläder idag. Vilket annars brukar vara rätt tråkigt.

Nu ska en övertrött liten skrutt försökas söva. Godnatt!

Oliver är en tröttis idag, han har sovit nästan hela dagen. Fast det är inte så konstigt och jag är också trött. Vi delar ju säng med en riktig vilding till pappa. Herregud! Natten till igår var hemsk. Dennis hoppade runt som en galen studsboll och sparkades. Men trots det så höll jag precis på att somna och just precis då rycker Dennis tag i underlakan. Oliver åker ner till mitten av sängen men fortsätter som tur var sova och jag håller på att ramla ur sängen. Jag blir så förvånad så jag flyger upp ur sängen och puttar till honom och frågar vad tusan det är han håller på med. Han svarar att han bara skulle ta sitt täcke som vi låg på och sen babblade han en massa som jag inte hörde för han var nog inte ens vaken.
Ja och efter det var det inte så enkelt att somna om så jag låg där och försökte hålla mig för skratt. För det var ju ändå lite roligt. Någon timme senare håller jag på att somna om igen. Då väcker han mig ÄNNU en gång genom att sparka mig på benen som en galning. Till slut tröttnar jag och kastar över hans ben till hans sida och puttar på honom så att han ska vakna lite då svarar han bara i sömnen "Jag vilar, ska vila lugnare". Haha ja tack du älskling det får du gärna göra, tänkte jag och sen försökte jag somna om ytterligare en gång. Inte det lättaste för trots att han skulle "vila lugnare" fortsatte han studsa runt i sängen och till slut låg han med halva kroppen i sängen och halva utanför...
Natten till idag var något lugnare men ungefär som förra.

Nettan, Liam och Leia kom förbi en stund på förmiddagen. Vi gick över till lekparken så Liam fick leka lite och vi satt och pratade. Efter att dem hade åkt hem igen så gick jag och Dennis till Ica för att handla. Köpte lite som vi ska ha med på Midsommar så det är klart nu. Det ska bli roligt :)

Nu ligger skrutten bredvid i soffan och sover så gott. Jag tänkte vila en stund också och sen ska vi äta lite jordgubbar, jag och Dennis <3

Mina trötta, underbara älsklingar.

Nu blir det sängen för oss alla tre.

Godnatt!

Sådärja! Då var ortopedbesöket avklarat. Vi sa till direkt att vi inte är nöjda med vården och nu får det vara nog. Vi vill till Stockholm, till Astrid Lindgrens barnsjukhus. Ortopeden gick iväg för att prata med enhetschefen medans vi väntade i rummet. När han kom tillbaka sa han att det inte skulle vara några problem. Han skulle skriva en remiss som ska skickas till vårdslussen och till överläkaren på ALB där han förklarar varför vi vill ha vården där istället. Nu känns det jätteskönt! Men det är inte Örebro som beslutar om vården utan det är ALB, tror jag. Enligt Örebro läns landstings hemsida har man rätt att till valfrihet, rätt att välja landsting. Samma sak står det på Vårdguiden som gäller för Stockholms län. Alltså borde det egentligen inte vara något problem? Imorgon ringer vi vårdslussen för att se så remissen har kommit dit. Sen är det bara att fortsätta vänta.

Idag kom Olivers höst- och vinterkläder från villervalla.se! Känns lite tidigt kanske men jag har tittat på den jackan länge och eftersom Olivers snälla farmor ville betala den så slog vi till direkt! :) TACK! Beställde också ett par fodrade överdragsbyxor och ett par ofodrade har han som är köpta tidigare. Jackan och de ofodrade är i stl 86 och de fodrade beställades i storlek 80 för att passa bra i höst ockå. Jag tror det kommer bli perfekt och jag är supernöjd med kläderna. Jättefina är dem och alldeles lagom tjocka och varma. Men jackan är tusen gånger finare i verkligheten än på bilderna ovan.



Vi bloggar tillsammans jag och Oliver idag. Han har precis kommit hem från en heldag ute med sin pappa och pappans kompis. Han har också fått sig en portion gröt och lite ersättning så nu blir det skrutten och mammamys. Så om en stund ska vi också iväg och handla hem lite mat.

Imorse fick vi dessutom sovmorgon ända till klockan nio så vi höll ju på att missa mötet!

Nybadad knubbe <3

Tvätten som vi har haft i spjälsängen väldigt länge nu är sorterad och på sina rätta platser. Spjälsängen är bäddad och skrutten har testat den. Den blev godkänt den här gången också. Jätteroligt var det för så fort jag hade lagt ner honom så började han gapskratta! Vi hade ju tänkt att se ifall han ville sova i den inatt men det går inte. Vi behöver köpa ett nytt spjälskydd, ett högre och tjockare annars är jag rädd att han kommer fastna med skenan.

Nu har jag tänkt på den där påsen full med godis hela dagen. Vem är den från och varför har någon kastat upp den på våran balkong? Och vem är den till? För jag tror inte att den är till oss. Förgiftad är den inte iaf som pappa trodde. Både jag och Dennis har smakat och än lever vi :)
På förmiddagen följde jag och Oliver med mormorn till Åsbro för att köpa lite blommor. Det tog som vanligt en ganska lång stund för lilla mormorn att välja vad hon skulle köpa. Så jag och Oliver tröttnade rätt snabbt men det var ändå trevligt :) Snuttisen somnade så fort vi satte oss i bilen för att åka hem.
Dennis har varit himla duktig idag. Tvättade all våran tvätt själv, från 12 till 17. Efter det gjorde vi lite mat. Makaroner och köttfärssås fick det bli. Oliver fick sitta med och äta en liten smakis av potatis, palsternacka & morot. Det är himla gott tycker han. Snart funderar vi på att köpa hem smakisar med lite kött/fisk/fågel också. Så han får smaka mer mat. Men än är det ingen brådska :)
Nu blir det film för oss och sen sova tidigt!

Igår när vi tittade på en film hör vi en hög smäll. Vi blev ju väldigt förvånade men tittade aldrig vad det var som hände utanför. Men nu imorse gick Dennis ut på för att titta och där ligger en Nettopåse full med godis! Det är verkligen massor med godis, måste ha kostat några hundra säkert. Vi har ingen aning om vem den är ifrån eller om den ens är till oss! Mycket konstigt...

Jaha, då var det dags igen med nya skavsår. Denna gång har han fått ett på hälen. Ett pyttelitet men som det ändå gått hål på. Förbannade jävla skit vad jag är trött på det här nu! När skrutten får ont och skorna bråkar, då känner jag sånt fruktansvärt hat mot ortopeden, eller ja hela ortopedmottagningen. Och hat känner jag iof hela tiden när det gäller dem. Fy fan för dem!

Men trots denna skit så är jag lycklig. Lycklig med mina underbara, älskade gubbar. Jag älskar dem så himla mycket och dem är mitt allt <3

Här är han inte många timmar. Det är allra första gången jag får hålla min älskade, lilla son. På avd 35. Helt slut men så lyckliga vi var när vi satt där inne i det lilla, lilla rummet tidigt på torsdagsmorgonen.

Mitt älskade hjärta <3

Skruttisen har varit vaken hela kvällen om man bortser från max en halvtimmes sömn vid sextiden. Han är alltså väldigt, väldigt trött. Mamman och pappan också. Så om bara en liten stund är det läggdags för oss allihopa. Det ska bara bytas en bajsblöja innan. Pappan har en knallröd liten pojke i knät som stånkar och tar i för fullt :) Godnatt!

Vi har haft en trevlig eftermiddag med Olivers farmor som bjöd på mcdonalds! Nu myser vi i soffan, trötta familjen. Jag ska kolla på kläder till knubbe på http://www.villervalla.se/ och Dennis ska fortsätta se på sin serie Band of brothers.

Nu kan vi bara vänta på kallelsen till ALB. Och det är det värsta jag vet, att vänta. Men det är ju det här vi verkligen vill. Att någon som verkligen kan ska titta på foten och vad jag har förstått så ska denna läkare vara väldigt duktig. På tisdag har vi tid inne på ortopeden på USÖ. Undra om vi då ska ta upp med honom att vi har sökt en andra bedömning på ALB och att vi vill ha fortsatt behandling där samt skenan där också? Veckan efter midsommar går ju Olivers nuvarande ortoped på semester.
Vi måste även kontakta ortopedteknik för Olivers nya skavsår och det börjar även bli dags att byta storlek på skorna. Förhoppningsvis blir det som jag vill. Att vi får behandling i sthlm så fort som möjligt och att vi slipper åka in med skorna till ortopedteknik i Örebro. Tänk vad skönt!
Jag har fått nog av USÖ. Vi har haft tillräckligt mycket med dem att göra, och då negativt. Inte bara ortopeden utan även avd 26. Jag kräks på sjukhuset och den äckliga läkaren Teresia Pettersson.
Nej usch, nu blir jag upprörd. Nu ska jag sluta tänka på det och istället mysa med mina älsklingar. Dennis tittar på en serie som heter Band of brothers. Oliver har precis somnat i sin pappas famn. Godnatt!

Halv tio var klockan när vi gick upp imorse. Skönt med en lång sovmorgon men det kändes ju lite konstigt. Min lille plutt hade ju varit utan mat sedan halv nio igår kväll. Men ändå låg han mellan mig och Dennis och var så glad. Lilla hjärtat.
Första morgonen på länge som vi inte behöver ringa nånstans. Eller jo ett samtal till Vårdslussen ang remissen. Men det är allt. Herregud så skönt att slippa ringandet. Nu kan man ju nästan slappna av.
Nu ska jag ta tag i disken medan killarna är ute på deras morgonpromenad!


Jag älskar mina underbara killar <3

ÄNTLIGEN! Efter 1½ veckas terroriserande av vårdcentralen fick vi äntligen prata med läkaren och fått en remiss till Astrid Lindgrens barnsjukhus. Men dem var rätt trötta på vårat ringande varje dag på vårcentralen. Vilket jag skiter fullständigt i. Oliver kommer först, alltid.
Så imorgon ska vi ringa vårdslussen igen och se så remissen har kommit dit. Sen får vi hoppas på en tid så fort som möjligt. Jag hoppas verkligen på att vi får komma dit någon dag nästa vecka! Dem förbannade semestertiderna har ju börjat. Olivers ortoped jobbar bara nästa vecka och sen har han semester. Hur sjutton går man vidare då?

Jag har en sovande liten sjukling i mitt knä. Stackars mammas lilla älskling, han mår sämre idag av vaccinet. Men snart ska han få alvedon och sen ska vi försöka sova lite. Hoppas på en bättre natt än denna. Han sov så oroligt, säkert på grund av febern och skorna. Han har fått nya skav, men denna gången på klumpfoten. Tyvärr är ju inte det något ovanligt...

Mammas lilla älskling är febrig och hängig. Vi har gått runt hemma och tittat på massor av saker. Det mest spännande vi hittat är rabattkuponger och sjukhuskallelser på kylskåpet. Mammas deo var himla fin också. Han vill absolut inte ligga ner eller sova. Men mitt i allt gnäll och gråt får vi höra Olivers härliga gapskratt, när vi busar med spegeln eller gömmer oss :) Underbara älskade unge <3

Mammas lilla hjärta är nu 69 centimeter lång och väger 8220 gram <3

  

Mammas älskade Knubbe <3

5 månader <3

Grattis min lilla älskling

Då var helgen snart slut. Imorgon börjar ringandet igen. Måste få tag på läkaren på vårdcentralen, förstår inte vad som tar sådan förbannad tid för henne. Hon ska ju bara skriva en remiss och ringa oss. Måste också ringa och boka om ortopedtiden som vi har på torsdag till nästa vecka, försöka få ortopeden att ringa oss så vi kan få prata med honom om att han måste skriva en specialistvårdsremiss. Vi kan ta mig fan inte bara sitta och vänta! Jag blir galen snart! Samt ringa ortopedteknik för skorna fungerar inte alls. Dessutom har vi tid 11:30 på BVC. Oliver ska få sin andra vaccination och så ska han vägas och mätas.
Oliver vägrar skorna helt nu. På dagarna när han är pigg och glad går det bra men annars är det ett helvete. Han sparkar, skriker och vill bara ha av sig skiten. Inatt fick han sova utan efter en timmes sparkande och kastande fram och tillbaka i sängen. Nu är han också utan... Men vi ska försöka få på dem innan läggdags.

Tänk om vi inte får behandlingen i stockholm? Ska vi då vara tvungna att ha det såhär i ett år, eller till och med fyra år? Hur sjutton ska Oliver då må? Jag känner mig så maktlös. Det finns ingenting jag kan göra förutom att ringa, ringa, ringa. Och även om vi nu har ringt en massa ställen så känns det ändå som att vi inte kommer någonstans. Jag hatar att allt tar sådan tid.

Vi åkte med mamma och Mats in till Kumla igår för att titta på när lillebror John tog studenten. Vi mötte upp Nettan med hennes små sötisar Liam & Leia. Det var roligt att träffa dem :) Efter studenten åkte vi med hem till pappa där vi firade John och åt god mat. Oliver sov knappt något under dagen, sammanlagt var det max en timme. Så när vi väl kom hem slocknade han ju direkt. Jag med för den delen!

Imorse gick vi upp klockan sex, känns som det var evigheter sen sist vi gick upp så tidigt. Får sova en stund nu mitt på dagen istället :) Till frukost fick Oliver som vanligt banangröten men till efterrätt fick det bli Nestles yoghurt med päron och banan. Det var ju himla gott tyckte han.

Läkaren från vårdcentralen ringde ju såklart inte upp igår. Typiskt. Ja, vi får ju fortsätta ringa på måndag.

Tack Pernilla och lilla Livia för den fina kommentaren :)

Godmorgon! Jag och Oliver tog sovmorgon idag till klockan åtta. Vi har gjort det i några dagar nu. Hoppas det fortsätter *peppar peppar*. Dennis däremot gick upp vid fyra. Han trodde dock att klockan var sju ungefär. Så han gjorde kaffe och satte sig framför tvn för att se nyhetsmorgon. Tokstolle :)

Jag väntar på samtal från Olivers husläkare. Hoppas hon ringer idag annars får vi väl ringa dit igen.. Fattar inte hur dem kan vara så seeega på vårdcentralen!

Jag tycker inte om det här vädret! Jag vill ha en sval, skön sommar. Helst regn. Glädjedödaren Louise, japp det är jag! :) Nej men det är faktiskt för min lilla pluttis skull. Stackars liten han blir ju så svettig, speciellt om sina små fötter. Instängda i varma skinnskor dygnet runt. Och tänk om det fortsätter vara såhär varmt, eller till och med ännu varmare och han måste vara gipsad några veckor för att rätta till foten? Jag är så rädd att han ska få blåsor och eksem på sina små söta, knubbiga ben. Min lilla älskling <3

Ja men nu jäklar ska fettet bort förresten. Jag har hittat motivationen (som får vara hemligt ett litet tag till) så nu är det bara att sätta igång. 30kg ska bort! Så mycket som möjligt innan hösten iaf.


Jag älskar mina sötgubbar <3

Det går framåt. Har fått tag på läkaren på Astrid Lindgrens barnsjukhus. Han kunde tyvärr inte svara på så mycket utan vi måste få en remiss. Så det väntar vi på nu. Eller ja, vi väntar på att Olivers läkare ska ringa oss. Har också fått adressen till Arne som ska vara expert på klumpfot. Så till honom ska vi skriva ett personligt brev och skicka med bilder på Olivers fot.
Nu väntar vi bara på remissen, hoppas på samtal imorgon!

På fredag tar lillebror John studenten i Kumla. Så dit ska vi ju såklart. Sen fika hos pappa men vi får väl se om vi ska med dit också. Har inte köpt någon present än. Undra vad vi ska köpa åt honom?

Nu blir det bus med skruttungen. Ska försöka få i honom lite ersättning också. Det går lite trögt med det. Han drack 230ml vid 8, kl 11 fick han en portion banangröt och lite katrinplommonpuré efteråt. Sen drack han inte en hel flaska, 200ml, förrän 16:30. han drack små, små skvättar mellan gröten och flaskan. Han var likadan igår också. Undra om det beror på värmen? På kvällarna får han ju i sig mer mat.

Idag satt Oliver med vid matbordet för första gången när vi åt. Mysigt men kladdigt :) Jag och Dennis åt spagetti och köttfärssås, rester från igår. Oliver fick smaka hemmagjord ärtpuré. Han tyckte om det, även om det inte var det godaste han fått äta. Så då är nog mamman ingen dålig kock utan det var bara broccolipurén han fick för några dagar sedan som inte var god :) Oliver fick ha en egen sked att kladda med. Det gillades även om han inte åt något med den utan mest bankade sig i huvudet. Gullungen <3
Ikväll blir det myskväll främför tvn. Big brother finalen är ju ikväll. Jag hoppas på Peter och Dennis hoppas på att Simon vinner. Vi får väl se! Det får också bli lite chokladpudding till det. Sen ska vi bli nyttiga är planen, även om vi inte tänker köpa någon livsfarlig gurka.

Nu blir det baddags för mitt kladdiga, gröna bebismonster <3

Jaha då var det dags igen. Tre blåsor på foten. Gullefoten dessutom, en på stortån, en på ovansidan/utsidan av lilltån och en under lilltån. Jag är så förbannat trött på det här. Jag vet ju att det beror på de förbannade skitskorna. Men nejdå, de ska ju vara sååå himla bra. Oliver har varit utan skor sedan imorse och ska få vara det över natten också.

Jag känner mig inte glad alls längre. Kan inte glädjas åt något. Eller jo självklart min underbara unge. Men allt annat är skit. Jag vet inte vad vi ska göra för att allt ska bli bra. Just nu kan vi ju inte göra mer än att vänta till tisdag. Men det känns som veckorna bara flyger iväg och snart är han ett halvår. Ska hela behandlingen då börjar om IGEN? Då kommer han ju vara nio månader när han väl får skenan och ska den då sitta på ett år..? Det är ju inte klokt.

En annan sak som är så fruktansvärt jobbig i allt det här är att jag och Dennis tar ut all frustration och ilska på varandra. Vi tjafsar väldigt ofta nu. Mest jag. Jag avskyr det. Vi försöker att inte göra det men det blir ju så ändå, tyvärr. Dennis är mitt hjärta, mitt allt <3 Han är min bästa vän och älskling.

Nu blir det läggdags för mig och mina älsklingar. Mina underbara killar. Godnatt!

Jag har ringt vårdslussen och frågat hur det går till för att få en remiss till Astrid Lindgrens barnsjukhus. Frågade också om vi inte har rätt att byta landsting som det står på Örebro läns landstings hemsida. Det fick jag inget ordentligt svar på. Men ang remissen. Jag skulle ringa vårdcentralen och prata med Olivers husläkare. Så jag ringde och lämnade ett meddelande. Dem ringde upp och Dennis berättade vad det gällde. Människan han pratade med skulle försöka få tag på husläkaren och hon ringa upp någon av oss. När vet vi inte. Jag har försökt fått tag på överläkaren på Astrid Lindgrens sjukhus för det är han vi vill ska göra en second opinion, Fick inte tag på honom men fortsätter ringa på tisdag morgon. Dennis försökte också ringa Skövdes sjukhus där Arne ska jobba. Han missade telefontiden så dit får någon av oss ringa på tisdag.
Sen kan vi också kontakta en sjukgymnast i Lund som heter Hanneke Andriesse som ska vara väldigt bra på klumpfötter. Men det vi har kommit fram till idag är:
Prata med husläkaren som skickar en remiss till vårdslussen som skickar remissen vidare till ALB.
Vi är alltså lovade ett besök där. Sen får vi väl prata mer med läkaren på ALB? Ev. ultraljud av foten också.
Vi måste också få en specialistvårdsremiss där ortopedtekniskt hjälpmedel MÅSTE ingå för att få behandlingen i Stockholm och ortosen (skenan) som vi vill ha där hos Olmed. Den remissen kan enbart Olivers ortoped skriva.

Felet med Oliver fot är:
Överkorrigerad, ortopeden har lagt trycket på fel ben i foten när han gjorde redressionerna. Stortån är kortare än de andra tårna vilket beror på överkorrigeringen. Lilltån är alldeles för krokig. Samt att foten är för kort och bred vilken också beror på överkorrigeringen. Skaven ska han absolut inte behöva ha.

Fan vad ledsen jag var igår kväll och inatt. Idag är jag mest förbannad. Jag fattar inte hur man som läkare (överläkare tom) kan vara så korkad och oengagerad i patienten så man varken märker eller bryr sig om hur reslutatet blir? Oliver är snart ett halvår. Foten måste ställas i rätt position INNAN han fyller ett år. Det kommer ju innebära gipsningar igen. Ska han vara gipsad över hela sommaren? Kommer han behöva gå igenom OP igen? Skenan vi vill ha är förresten den enda skenan som finns som samtidigt kan behandla foten rätt istället för att bara hålla foten på rätt plats som den vi har nu. Den gör ju inte ens någon skillnad när foten är felkorrigerad, Oliver får bara ont av den pga av det.
Nu vet jag inte vad vi mer kan göra. Vi har ringt de ställen vi vet ska kunna hjälpa. Men det känns ändå som att vi inte kommer någonstans. Fan att det ska vara helg.
Besöket igår var iaf guld värt. Det är det bästa som hänt under hela Olivers behandling!

Dennis tog med sig Oliver ut på en promenad med Kalle. Jag ska skriva ihop alla kladdpapper så vi har någon ordning på det vi fått veta hittills. Sen ska jag sova en stund! Jag är helt slut...


Javisst ja, Oliver fick smaka broccolipuré förut som jag hade gjort själv. Jag kan ju säga att det inte uppskattades det minsta. Fy så äckligt han tyckte det var. Han som annars brukar äta allt. Är det mamman som är en dålig kock eller är broccoli bara äckligt? :) Haha

Besöket gick hur bra som helst och dem var jättetrevliga. Båda jobbar som ortopeingenjörer och gör den sortens skena vi vill att Oliver ska ha. Dem har dessutom varit i Iowa där Ponsetti arbetade (han som utvecklade denna metod med gipsningarna, som används i hela världen) och fått lära sig hur gipsningarna ska gå till och redressioner av foten. Hon klämde och kände på Olivers fot och så direkt att Olivers ortoped har överkorrigerat hans fot. Alltså alldeles för långt ut och han har tryckt på fel ben så foten är helt fel med benen inuti. Hans häl är sne inuti foten och inte så långt ner som den ska vara, alltså blev hälseneoperationen inte ordentligt gjord.
Stortån är för kort eftersom ortopeden töjt foten fel. Samma sak med hela foten. Den är alldeles för liten mot vad den ska vara. Lilltån är alldeles för krokig. Hon berättade att dem flesta ortopeder tyvärr inte är utbildade till att behandla klumpfötter utan dem har bara läst en artikel och sedan gipsar dem efter den. Det är helt sjukt och galet!
Hon hade med sig flera liknande skenor mot vad han har nu. En som verkade väldigt bra där han skulle kunna röra benen separat och kunna krypa med (Dobbs skena). Men den som vi (plastskena som sitter på benet med klumpfot) verkligen vill ha verkar helt klart vara bäst. Hon sa också att dem fått lika bra, om inte ännu bättre resultat med den skenan.
Jag som trodde att han "bara" hade problem med skavsår (vilket barnen absolut inte ska ha, då ska HELA skenan göras om) så är hela foten felställd. Fan vad ledsen jag blir. Oliver ska ju för fan ha foten hela livet. Därför krävs det att foten blir rätt behandlad från början. Det är ju nu när han är så liten som det blir allra bäst resultat. Skulle man fortsätta denna behandling utan att gipsa om och operera om foten skulle han få plattfot, den skulle bli stel och han skulle få mycket värk i foten. Vilket skulle leda till en större operation.
Jag kräks på USÖ, USÖ ÄR SKIT!
Det vi ska göra nu är;
Antingen kräva ett ultraljud av foten. Det klarar dem inte av i Örebro utan det ska isf göras i Skövde hos en som heter Arne som ska vara expert på klumpfötter. Eller kräva en second opinion på Astrid Lindgrens barnsjukhus i Stockholm. Så det som ska göras nu är att imorgon ska jag ringa Vårdslussen och se hur man går vidare för att byta landsting och behandling. Vi ska ringa ortopedteknik här i Örebro imorgon också och säga det vi vet om foten. Någon ändring måste göras nu. Skit att det ska vara helg nu, men på tisdag ska vi ringa ortopeden och kräva en second opinion. Och den ska vi ha på direkten. Inte vänta två månader som man kan behöva göra. Det är bara att tjata, tjata, tjaaata. Kräva och härja till det går igenom. Jag har fått nog av USÖ och deras skitbehandling. Och det ska dem fan få höra!

Jag håller på att färga håret nu. Det var verkligen dags för det. Jag har ju inte färgat håret sen dagen efter att vattnet gick och det var ändå den 11:e januari. Killarna har gått ut för att köpa fika till besöket. Det ska bli spännande och nu är det faktiskt lite pirrigt :) Hoppas Oliver får den här skenan och att han får den så fort som möjligt! Nästa vecka ska vi ringa ortopeden och kräva det.

Måste bara säga att det är himla mysigt att vakna upp och det första man ser är världens sötaste lilla bebis le. Bara några centimeter från ansiktet. Mysungen <3 Vad jag älskar mitt lilla, lilla hjärta. Och jag älskar mitt stora hjärta också, han är mitt allt.

Nu hoppas vi på en bra dag!

Städningen är nästan klar. Bara sovrummet kvar och alla IKEA-påsar med tvätt som ska in i garderoberna. Men det tar jag imorgon. Har precis gjort ärtpuré åt Oliver. Tvivlar på att han kommer tycka om det, men det återstår att se. Skulle ha gjort broccolipuré också men jag orkar inte hålla på med kladdet mer ikväll så det ska fixas imorgon det med.
Tok-mormorn var här en stund idag. Lille skruttungen blev hur glad som helst så fort han hörde hennes röst. Han skrattade och busade enda tills hon åkte hem igen. Mammas lilla hjärta <3
Oliver har varit vaken nästa hela kvällen. Nu äntligen somnade han i pappas famn med snutten. Efter många och långa vaggningar och en flaska ersättning.

Big brother, hoppas Sara åker, efter det läggdags för oss. Godnatt!

Idag blir det storstädning och sen måste jag och Dennis sätta oss och skriva ner en massa frågor till imorgon. Hoppas hon kan hjälpa oss hur vi ska gå vidare för att få igenom den andra behandlingen. Jag längtar så till imorgon, skulle gärna hoppa över den här dagen! :) Nu ska jag göra lite frukost till skruttungen. Det får bli havregröt med mangopuré. Sen efter det ska jag ta mig en kopp kaffe innan vi sätter igång med städningen. Måste också hinna till posten och skicka iväg lite kläder som jag sålt på Tradera..