-

Dennis är på väg in till ortopedtekniska med Oliver nu för att ändra skenan. Hoppas det kommer gå bra när skorna är på igen. Men jag har en väldigt stor klump i magen och jag tror att vi kommer få det jävligt tufft idag/kväll. Framförallt lilla Oliver. Min lilla älskling <3


Idag har jag läst, läst, läst och åter läääst om klumpfot. Det är väl i stort sett allt jag gjort förutom att plocka ur för små kläder ur Olivers byrå. Jag har feber så det finns inte så mycket annat jag orkar. Men i alla fall, i alla artiklar och arbeten som jag hittat så står det (Läser bara om Ponsetis metod, då det bara är den som är aktuell och intressant) att foten redresseras och gipsas i ca 5 veckor. Efter det blir det en hälseneoperation och gips i ytterligare 3-4 veckor. Hälseneoperationen görs oftast i lokalbedövning verkar det som men i vissa delar av Sverige görs den under narkos. När sista gipset tas av ska skenan användas direkt. 23tim/dygn i 2-3 månader och därefter enbart nattetid till 3-4 år. Skenan som oftast verkar användas är Dennis-Brown skenan.

http://www.sogf.se/pdf/specialarbeten/klumpfot.pdf
http://www.ortopedservice.se/Pub/Klumpfot%20Och%20Ponseti.pdf


Olivers behandling:
½ dygn gammal blir han gipsad för första gången. Vi hade inte ens fått lämna avd 35 än och jag hade inte ens sett eller förstått att det var något konstigt med foten.
4 dygn gammal åker vi till ortopedmottagningen, dagen efter att vi fått lämna BB, för att ta av gipset och gipsa om. Efter det åkte vi in till ortopedmottagningen på USÖ varje måndag för att byta och gipsa om.
Den 16:e februari, dagen innan Olivers femveckorsdag blev operationen bestämd. Den blev dock inte av utan framflyttad två veckor pga av Olivers förkylning. Det är farligt att sövas om man är förkyld.
Så istället den 3:e mars, dagen innan Olivers sjuveckorsdag blev operationen av. En av de värsta dagarna i mitt liv, ja i Dennis liv också såklart. Trots att Oliver var tvungen att fasta några timmar innan operationen skulle bli av så gick det hur bra. Han var glad hela tiden. Tiden gick så sakta när vi satt inne i rummet och väntade på att operationen skulle bli av. Jag mådde så fruktansvärt illa.
Till slut kom narkosläkaren in på rummet och pratade med oss. Han kollade hur Oliver såg ut i näsan och hals och om han verkade frisk i övrigt. Jag tyckte att narkosläkaren var väldigt kall och blev nog nästan mer orolig efter att han gått. Vi fick vänta ytterligare någon timme innan en sköterska kom och berättade hur sövningen skulle gå till och sa att det var dags för operationen.
Vi bestämde att Dennis skulle följa Oliver till dit och jag väntade kvar på rummet. Strax efter kom Dennis tillbaka, han fick inte vara med när Oliver sövdes utan fick lämna över honom till en sköterska. Oliver var glad hela tiden. Det var inte själva operationen som var skrämmande utan narkosen.
40-50 minuter tog operationen, sen kom en sköterska och sa till oss att operationen var klar, allt hade gått bra och att Oliver ligger på en annan avdelning för att vakna. Vi packade våra saker för att åka upp till den avdelningen. Och när vi kommer in på avdelningen hör vi en liten Oliver vrååååla.
Fy fan så hemskt det var. Han var knappt vaken och jag har aldrig någonsin hört honom skrika sådär. Han var såklart hungrig och säkert illamående av narkosen. Men jag var lättad, gud så skönt det var att se min älskade unge igen.
Vi fick stanna ytterligare några timmar för observation innan vi äntligen fick åka hem.
Efter det var han gipsad fram till den 28:e mars, med ett gipsombyte såklart.
28:e mars var första dagen med db-skor. Jag hade ställt in mig på det värsta. Att vi skulle få ett helvete här hemma med att vänja Oliver med skorna. Men tack och lov, det slapp vi! När skorna satt på var han som vanligt. Han kunde inte bry sig mindre. "Vad skönt, det kommer gå jättebra det här!" tänkte jag...


Dagen efter kommer skavsåren. Vi åker in till ortopedteknik för att göra något åt skorna. Det hjälper inte ett skit. 3 dagar efter det är vi inne igen pga av skavsår. Ortopedteknikern tittar länge på skor och skavsåren och säger "det här ser ju inte ur som ett skavsår, det är ju trekantigt". Men snälla nån! Och denna människa ska vara utbildad? Sen dess har han haft skav. Och trots alla gånger vi varit inne på ortopedteknik för att ändra skenan har det inte blivit bättre. I snitt är vi inne två gånger i veckan på sjukhuset. Olivers gröna bok (Som man har med till tex BVC) är snart full med ortopedtider.
Från den 29:e mars till nu har Oliver haft skav. I 3 JÄVLA MÅNADER!!! Säg mig, vem fan står ut mer än 3 timmar med skoskav? Inte sjutton gör jag det iaf.
Och så ska alltså Oliver använda denna Dennis-Brown skena till han blir ett år, enligt USÖ. Jävla svin.