-

Då var helgen snart slut. Imorgon börjar ringandet igen. Måste få tag på läkaren på vårdcentralen, förstår inte vad som tar sådan förbannad tid för henne. Hon ska ju bara skriva en remiss och ringa oss. Måste också ringa och boka om ortopedtiden som vi har på torsdag till nästa vecka, försöka få ortopeden att ringa oss så vi kan få prata med honom om att han måste skriva en specialistvårdsremiss. Vi kan ta mig fan inte bara sitta och vänta! Jag blir galen snart! Samt ringa ortopedteknik för skorna fungerar inte alls. Dessutom har vi tid 11:30 på BVC. Oliver ska få sin andra vaccination och så ska han vägas och mätas.
Oliver vägrar skorna helt nu. På dagarna när han är pigg och glad går det bra men annars är det ett helvete. Han sparkar, skriker och vill bara ha av sig skiten. Inatt fick han sova utan efter en timmes sparkande och kastande fram och tillbaka i sängen. Nu är han också utan... Men vi ska försöka få på dem innan läggdags.

Tänk om vi inte får behandlingen i stockholm? Ska vi då vara tvungna att ha det såhär i ett år, eller till och med fyra år? Hur sjutton ska Oliver då må? Jag känner mig så maktlös. Det finns ingenting jag kan göra förutom att ringa, ringa, ringa. Och även om vi nu har ringt en massa ställen så känns det ändå som att vi inte kommer någonstans. Jag hatar att allt tar sådan tid.