Ny blogg - alskadehjartan.blogspot.com

Nu väntar vi på att knalla iväg till fotograferingen. Oliver är klar. Så fin han blev i nya kläderna. Hoppas bara han håller sig glad, och framförallt vaken. Jag tror att det kan bli lite svårt då fotograferingen är precis när han brukar vilja sova. Men vi får väl se! :)

Vad stor han har blivit, mitt hjärta! Kryper och sätter sig upp ordentligt själv. Min stora pojke <3

Eftermiddagen har jag och Dennis spenderat på Marieberg med lillebror John och hans flickvän Lina. Vi handlade julklappar åt lilleman, lite julpynt, heminredning och barnsäkerhetsprodukterna. Ja, det var på tiden! Vi har pratat i flera veckor om att vi måste barnsäkra här hemma. Skönt att det äntligen blev av. Imorgon ska vi alltså barnsäkra för fulla muggar! Vi har haft en väldigt trevlig dag idag. Även Oliver som fick vara med farmor under tiden. Farmor har lärt lillemannen att pussas. Så söt är han!

Nu är det inte långt kvar innan Oliver kryper ordentligt. Han står jättebra på alla fyra och tar några steg ibland. Han sätter sig även upp själv nu. Lite förvånad blev jag allt när vi vaknade imorse och han sitter upp i sängen och bara stirrar på mig. Sötfisen! Även flera gånger satte han sig upp i hallen när Dennis höll på att fixa med våran nya taklampa. Som för övrigt är helt jäkla sne. Men det får vi ordna imorgon. Om det går.

Läggdags nu då. Godnatt.

Provar nya åkpåsen från världens bästa farmor! Nyvaken liten Oliver godkände den direkt <3

Idag fyller jag och brorsan Adam år. Grattis till oss! Så idag blir det kalas här hemma. Mamma, mina bröder Adam och John, Mia, Bengt och min farmor och farfar kommer hit. Kanske även Johns flickvän Lina. Och såklart Adams supersöta lilla hundvalp Kellie. Mysigt :) Men innan dess ska det tvättas och städas.

Nu blir det en kopp kaffe och mys i soffan med världens mest underbara killar <3 Jag älskar er!

Nu för tiden finns det en väldigt smart uppfinning som heter mobiltelefon. Med den kan man både ringa och skicka sms. För den som inte redan visste det. Väldigt enkelt. Sen finns det även hemtelefon, Facebook och mail. Vill man vara lite gammeldags kan man annars skriva ett personligt brev och skicka med posten. Då behövs frimärke och ett kuvert. Ja en postlåda kan vara riktigt bra att ha också. Annars är det inte lätt att skicka iväg brevet. Om man kanske inte använder sig av en brevduva? Dock tror jag att sista alternativet är lite bökigt. Jag menar, hur ska man veta att brevet verkligen kommer fram? Duvan kanske flyger vilse.
Jag rekommenderar framförallt mobiltelefonen. Som sagt, väldigt enkelt.

Är man väldigt nyfiken av sig och känner att man behöver ha något att prata om med andra kan man använda sig av ett av dessa alternativ för att kontakta personen man så väldigt gärna behöver snacka skit om. Han äger faktiskt en mobiltelefon, hemtelefon, mail och postlåda. Han är inte så väldigt svår att få tag på, faktiskt. Svåraste sättet skulle väl då vara brevduvan. Det alternativet kan vi helt enkelt strunta i.

Det bästa är att prata med personen man så gärna vill prata om. Istället för att sitta hemma i sin lilla håla och spekulera i sådant man faktiskt inte har en jävla aning om. Fast det är klart. Bor man i denna lilla håla finns det inte många nyheter att diskutera. Det skulle kanske kunna vara att brevbäraren kom tio minuter senare än förra onsdagen. Veckans höjdpunkt?
Men har man sagt upp kontakten med honom (och även mamma och bror) är det kanske inte så enkelt och man får antagligen inte veta något ändå. För jag kan med all säkerhet säga att han aboslut inte vill veta av er.

Människor som enbart får en att må dåligt ska man helt enkelt inte ha någon kontakt med. Så, vet du vad! Du kan strunta i alla alternativen jag skrev högst upp. I vårat liv är bara bra människor välkomna.


PS! Det är ni som är förlorarna. Det är ni som har förlorat fyra underbara människor (mamma, söner och barnbarn). För det är precis just det dom är. Underbara.

Igår blev hjärtat nio månader <3

Fullt upp idag då. Idag får vi besök av Hasse. Sen kommer Olivers farmor och hämtar honom. Oliver ska ju faktiskt sova borta för allra första gången i natt. Spännande! Konstigt nog är jag inte nervös eller något. Trodde ju att jag skulle vara det. Men kommer med all säkerhet sakna honom väldigt mycket.

När vi för första gången är ensamma en hel kväll och natt ska vi storstäda och barnsäkra lägenheten. Roligt va? Men det är allra enklast när lilleman inte är hemma så det är lika bra att passa på. Alla sladdar som ligger huller om buller i vardagsrummet ska spikas fast. Vi skulle också behöva ta en tur till IKEA för att köpa barnsäkerhetssaker som till kökslådorna och eluttagen till exempel. Även såna där grejer man sätter på vassa kantar på bord och tv-bänk mm.

Nu blir det kaffe och efter det ska Olivers väska packas för övernattningen.

Allting börjar ordna sig. Eller rättare sagt ska ordna sig. Hoppas jag. Men vi får ta en sak i taget. Jag vet inte om jag ska skriva om vad som har hänt eller inte? Visst är det skönt att skriva av sig allt jobbigt men samtidigt känns det lite väl privat att skriva ner allt som har hänt. Vi får se. Idag skriver jag inget om det.

Mycket har hänt sedan förra inlägget men det hör lite ihop med det som jag inte vet om jag ska skriva om eller inte. Men förra veckan var det dags för BVC-besök. Lilleman växer som han ska och allt är toppen. 75 centimeter lång och 10240 gram väger han.

Han springer runt i gåstolen som en liten tok. Fort går det. Fram och tillbaka i hallen och vardagsrummet. Vi har trott ett tag nu att han antagligen kommer hoppa över krypandet för det har inte funnits ett tecken på att han skulle vilja krypa. Men så idag när Oliver och Dennis busade på golvet kröp han upp på alla fyra flera gånger. Vem vet, kanske kommer han krypa ändå?
På den senaste tiden känns det som att han har blivit så stor. Han förstår en del vad vi säger. Han klappar händer, vinkar och "dansar" så fort man sätter på trakorn som spelar musik, som han fått av farmor och Bengt.

Farmor och morbror John är för tillfället väldigt poppis. Olivers favoriter! Mormor är också himla bra tycker han. Han är inte heller blyg, knappt för någon. Det är skönt och väldigt roligt att han är så framåt och busar med alla. Ja, främst favoriterna då!

Jag får lite ångest över att tiden går så fort. Vart har min lilla minibebis tagit vägen? Han är ju fortfarande liten men samtidigt så stor när han börjar lära sig så mycket. Usch, föräldrapenningdagarna börjar ta slut också. Då blir det dagisstart för lilleman och JAG VILL INTE! Jaha och där kom klumpen i magen tillbaka...

I tisdags var det besök på Olmed ännu en gång. Denna gång blev det ny skena som vi får på nästa besök i november. Foten är jättefin, inget konstigt alls. Men det absolut bästa: skenan behövs bara nattetid! Det har ju varit vårat näst största mål. Att bara ha den nattetid underlättar enormt. Vi blev superglada, det hade vi inte räknat med redan!
Men tänk vad långt vi kommit. Allt jäkla kämpande för att bara få komma på ett besök i Stockholm. Till nu, när han har fått skenan och vi har kommit till det näst sista steget, bara användning på natten. Det är så jävla skönt så det går inte att beskriva! Och jag är så stolt över oss för att vi inte gav upp!




Mina killar <3

Jag lägger ner bloggen ett tag framöver. Nu måste jag lägg all min tid och energi på min son, försöka lösa allt skit som hänt.

Hejdå (så länge).

Våran lugna slappdag som skulle bestå utav en massa plugg för oss båda slutade med ett sjukhusbesök istället. Det har inte hänt varken mig, Dennis eller Oliver något utan en släkting till Dennis.
Killarna slocknade direkt i sängen när vi kom hem. Jag skulle vilja göra detsamma. Men för mig blir det nu istället plugg. Eftersom att jag imorgon har ett samhällskunskapsprov. Alltså! Vad sjutton tänkte jag när jag valde detta ämne?! Det är ju så tråkigt. Och dessutom mycket plugg! Funderar på att strunta i det ämnet...

Nej läsa igenom kapitlet en snabb gång och sen krypa ner i sängen med mina hjärtan <3 Godnatt!

Grattis på 8-månadersdagen mitt hjärta <3

Åh, vad jag älskar dig Oliver. Min underbara, älskade pojke.

Alltså vad trött jag blir. Detta är inget nytt utan något jag funderat på länge och nu verkligen tröttnat på. På folk som bara hör av sig när det passar dom och då helt plötsligt duger vi. Jag har fått nog utav det. Om vi bara duger ibland, ja då får det vara.

Dom som retar mig mest är Olivers morfar och farfar. Vad är det för människor egentligen? Jag är så trött på dom så jag kräks! Alltså man kan inte bara komma inklampandes i någons liv lite när man känner för det. Utan att ha hört av sig på månader. Antingen finns man för sitt barnbarn (och sitt barn också! Ja, framförallt för sitt barn) eller så gör man det inte. Jag har fått nog.

Tack och lov har Oliver både en underbar mormor och en underbar farmor som båda älskar sitt barnbarn enormt mycket. Och farbröder, faster, morbröder och annan släkt som älskar honom <3

Nu är det kanske dags att säga hejdå till människor som får en att må dåligt och som egentligen inte bryr sig om en? För finns man bara där när det enbart passar en själv. Ja då är man inte mycket att ha, enligt mig.

Faaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaan! När i helvete ska människan skärpa till sig och sluta vara så jävla egoistisk?! Så här vill jag inte ha det.

Välkommer härliga höst <3

Idag kom den supersnygga mössan från Inova design och tossorna. De invigdes på promenaden med pappa till Posten för att skicka iväg vunna auktioner från Tradera.  

Emmaljungan är nu äntligen såld! Satte in annonsen imorse och en timme senare var den såld. Nu är vi istället ägare till en Bugaboo cameleon som är så mycket bättre än city crossen. Här hemma blir det aldrig nånsin mer Emmaljunga, skräp. Dessutom fick vi med massor med tillbehör och två färger att välja mellan; sandfärgad och chockrosa. Chockrosa var ju förbaskat snyggt måste jag säga, men Dennis vägrar så den ska väl säljas. Eller sparas? Ja i vilket fall som helst så är jag supernöjd med vagnen!

Vi var på IKEA igår för att köpa hem nya sängkläder men det slutade med saker åt Oliver istället. Fåtölj, fotboll, skallra och blåa mjukisdjuret fick han av sin morbror John. Jo, det blev ett nytt underlakan i vitt till våran säng då jag tröttnat på allt svart vi har. Om man ens kan kalla det svart längre?

Skulle ha nya påslakanset också men IKEAS är ju så tråkiga och helt vitt vill jag inte ha heller. Det tyckte jag var fint förut men om allt går i vitt påminner det ju om ett sterilt sjukhus. Alltså möbler, textil, väggar osv. Usch och fy! Men jag hittade fina på Jotex som beställdes igår kväll.

Vi funderar också på att köpa en ny spjälsäng åt Oliver. En från IKEA, Gulliver som man kan ta bort ena långsidan på när man har botten längst ner. För står den så mot våran säng så sover han ju med oss fast i egen säng och alla får kanske lite mer plats? Ja, vi får fundera på´t.

Förresten! Hoppgungan är absoluta favoriten här hemma. Han älskar att studsa i sin gunga ute i hallen. Även om han fortfarande lägger mesta tyngden på den "friska" foten så tycker jag att det ser lite bättre ut. Han studsar runt med båda fötterna och snurrar runt. Gåstolen ska säljas. Den passar inte Oliver alls utan han sätter inte ens ner klumpfoten i den. Knappt den andra foten heller utan han drar upp fötterna. Nej, den var helt värdelös för honom.

Nu blir det en flaska till Oliver och sen ska vi sova en stund. Sen är det dags att städa sovrummet innan vi får hem våran nya, fina säng :)

Jag läser om Genus på Familjeliv. Och diskuteras hejvilt. Om man bortser från att det är just Familjeliv där allt bara slutar i pajkastning så tycker jag att det är väldigt intressant. Dock är jag inte så insatt i det men jag tänker absolut läsa mer om det!

Från början tyckte jag att det var så fjantigt och trodde att det gick ut på att flickor absolut inte fick ha rosa kläder och absolut inga klänningar. Pojkar fick inte ha annat på sig än just det, rosa glittriga volangklänningar. Att könet skulle vara hemligt.

Men så är det ju inte! Inte alls. Utan det går ut på att behandla barn som just barn och inte kön.
En pojke behandlas som tuff, leker vilda lekar, klättrar i träd och ska inte gråta eller visa känslor. En flicka ska gilla att pyssla, leka med dockor och lugna lekar och vara känslig. Det är just det som är fel. Kan inte en pojke vara känslig eller leka med dockor? Kan inte en flicka få klättra i träd?

Ett barn ska få vara barn. Leka vilka lekar som helst. Ha vilka kläder barnet vill ha och inte bli behandlad på ett visst sett av vuxna på grund av sitt kön. Och att det går så långt och att en del blandar ihop det med att pojkar måste kläs i rosa glitterklänningar och flickor absolut inte ska få kläs i det. Det är fel.

Dock skulle jag aldrig i mitt liv tvinga på Oliver en rosa glitterklänning bara för att (får vi en dotter någongång skulle jag absolut inte tvinga på henne det heller då det är ett hemsk plagg *kräks lite*). När han blir så stor att han kan välja kläder själv och verkligen, verkligen vill ha den där fina rosa glitterklänningen med matchande nagellack. Ja, då får vi väl köpa den då. Det är faktiskt inte hela världen och jag kan lova att under volangkjolen sitter snoppen kvar ändå.

Det var nog så som vi misstänkte. Att vi inte riktigt "passar in" eller "duger". Men jag har tröttnat på detta och att man inte kan lita på vissa personer. Blä!

Berget av disk är diskat, tvätten är i tvättmaskinen. Nu ska hela lägenheten städas och sen blir det plugg. Jag har redan pluggat lite men ligger redan efter med ungefär 20 sidor. Hur gick det till vi har bara haft skola i två veckor?

Lillemannen verkar vara lite hängig idag. Oj så ledsen han var när han vaknade imorse, det gick knappt att trösta honom och frukost ville han knappt ha. Men jag fick till slut i honom en tallrik gröt. Han har varit gnällig hela dagen och väldigt mammig. Kräkts lite också men han verkar inte sjuk. Hoppas han mår bättre när han vaknar efter tuppluren.

Jag ska passa på att vila lite med killarna innan vi fortsätter med städningen.

Pannacotta - "enklaste efterrätten att göra". Haha nej! Jag vet att man absolut inte ska lämna varken mjölk eller grädde på spisen för att det kokar över skitfort. Men jag vände mig om i en sekund för att titta på klockan på mobilen så har det kokat över.
Ja, eftersom det hände första gången tänker man kanske att nästa gång kommer jag ha bättre koll. Men nej då, inte jag inte. Andra smeten kokade över den med. Fast gott blev det, och det är huvudsaken! :)

Jag är med och tävlar om en supersnygg mössa till min älskling hos Mansondust! Var det du också :)

Skrutteliten älskar verkligen att bada. Han springer som en tok med benen så vattnet skvätter i hela badrummet och så gapskrattar han. Mitt lilla hjärta. Jag tror att det är väldigt bra för hans ben, att få träna upp musklerna så gott det går. Sen blir han så trött av allt springande!

Kvällsbad och tandborstning är avklarat. Nu sover han sött i pappas famn efter en flaska ersättning.

Herregud så mycket plugg det blev helt plötsligt! Jag som trodde att det skulle vara enkelt. Det är det verkligen inte. Jag har precis börjat med matten och det märks att det var länge sen jag sist pluggade det. Tur att jag har en så duktig sambo som hjälper mig :)
Igår var jag i skolan på genomgång av samhällskunskapen. Alltså, vad tänkte jag egentligen när jag sökte den kursen? Det är hur mycket plugg som helst och det verkar så förbaskat trååååkigt. Den funderar jag på att byta till rättskunskap eller något annat.

Jag och Dennis har varit oroliga ett tag nu för Olivers fot. När vi håller honom så att han står upp vill han inte riktigt stödja på foten. Den friska foten står han jättebra på och om han tar ett steg tar han det alltid med klumpfoten så den mesta tyngden hamnar på den friska foten. Men idag ringde Dennis till Olmed och hörde med dem om det var något konstigt eller om det var helt okej.
Det var inget konstigt med det utan de flesta barn med klumpfot brukar göra så. Så när han börjar vilja stå och gå själv kan han stå lite konstigt till att börja med. Tex stå lite på tå eller dra in tårna under foten. Men med tiden blir det bra av sig själv. Vi fick tipset att köpa en hoppgunga så han får träna fötter och ben litegrann och vänja sig med att stå bra på båda fötterna. Ett tips till andra föräldrar med barn med klumpfot! Så nu är en hoppgunga beställd och jag hoppas att den kommer i veckan!

Nu har vi haft två heldagar med Olivers farmor. I onsdags var vi hemma hos dem i Örebro. Det var bästa dagen på länge, Patric fick äntligen komma hem. Det var roligt att träffa honom och han såg ut att må bra.
Dagen efter, i torsdags, var det återigen dags för sjukhusbesök i Stockholm. Ortopeden tycker att foten ser fin ut. Hälen ser bättre ut, den har kommit ner ännu en bit och är inte lika sned som sist.
Jag är så himla glad att vi går i Stockholm nu. Det är en enorm skillnad. De vet vad de gör, är trevliga, tar sig tid för att lyssna på oss och svara på våra frågor. Det gjorde de inte på USÖ. Dem är helt värdelösa där. Visst är det jobbigt att behöva åka långt, men det är värt det.

Idag har Olivers andra tand kommit upp. Hoppas hans humör är bättre idag. Igår var han gnällig och väldigt trött. Men det beror nog inte bara på tanden utan på att vi knappt har varit hemma något på två dagar. Vi alla tre skulle kunna ha sovit bort hela dagen igår.

Nu ska jag vila en stund med mina älskade killar. Efter det blir det städning och sen ska jag sätta mig i köket och plugga lite.

7 månader idag, grattis min lilla älskling <3

Jag älskar dig, mitt hjärta

Igår tittade vi på en lägenhet. Det var bland de värsta jag sett. Typiskt, jag som hoppades så på den. Trapporna in var inte roliga att gå i. Först en trappa upp till porten (city crossen gick knappt igenom porten) och sen en brant spiraltrappa upp till lägenheten.

Vitvarorna i köket skulle vara nybytta. Ja, det var dem kanske. Men inte sjutton var de nya. Tvättmaskinen var inkopplad på något konstigt sätt så slangen hängde ner i toaletten. Golvet de lagt in såg inte klokt ut. Det var sprickor i väggarna, i alla rum.

Hyresvärden kändes så oseriös. Han kom försent, visste ingenting om lägenheten. Bortförklarade allt (som tex tvättmaskinen) för det var minsann inte han som hade ansvaret för lägenheten.

Nej, det var verkligen inget att ha! Vi bor kvar här och letar vidare till vi hittat en fin och bra lägenhet.

Första skoldagen avklarad. Gick hem tidigare eftersom jag redan vet allt som de pratade om på infon. Det behövdes alltså inte någon barnvakt åt Oliver. Skönt, tycker jag för jag var förbaskat nervös måste jag erkänna. Men imorgon är det dags igen. Då går jag 9-12 och Dennis har tid på vårdcentralen klockan nio. Därför behövs det i alla fall barnvakt, en kort stund. Det kommer säkert gå bra och Oliver känner ju sin mormor. Men det känns ändå alldeles för tidigt, han är för liten!

Imorgon ska vi titta på en annan lägenhet. Jag hoppas så att den är fin! För den ligger på rätt ställe, nära till bra dagis och affärer. Slipper bo på denna sida av bron. Hoppas hoppas hoppas :)

Tand nummer ett skulle vara den värsta har jag hört. Skitsnack! Denna tand är verkligen inte rolig. Han är missnöjd med det mesta, gnällig och sover sämre. Det som duger är att klia med kalla bitringen. Nu får tand nummer två ta att titta fram så jag får tillbaka min glada kille igen!

Jag hoppas att han somnar tidigare ikväll än igår. Gårkvällen var inte så jätterolig faktiskt, eller jo lite. Men bara för att Oliver är så himla söt. Han somnade igår vid ca halv åtta för att vakna vid nio. Inte ens ersättningen hjälpte för att få honom att somna om. Vilket det brukar göra. Så han fick vara vaken med oss till vi skulle lägga oss. Egentligen var han ju jättetrött men det är ju den jäkla tanden som spökar.
När vi ska lägga oss i sängen så lägger jag Oliver i mitten och jag försökte vara så tyst och tråkig som möjligt för att han skulle somna. Men så fort han ligger i sängen börjar han rulla runt som en tok. Rullar till mage och sprattlar allt vad han kan med både armar och ben och tillbaka till rygg och skrattar hysteriskt. Ungefär som galning-gapskratt, mohahaha! Fast bebisskratt. Då är det inte lätt att hålla sig själv för skratt!
Men efter några rullningar fram och tillbaka samt galet bebisskratt så somnade han sött i pappans famn.

Nu blir det tandgnuggning med bitring, göra en flaska ersättning och sen hoppas på att skrutt somnar!

Jag skulle skriva ett inlägg tänkte jag. Jag hade tusen tankar som jag ville skriva ner när jag satte mig här. Men nu är det tomt. Det jag från början ville skriva ner är inget som egentligen ska skrivas här. Det ska diskuteras mellan mig och Dennis, inget annat.

För stunden struntar vi i allt som hänt. Nu blir det Smallville och soffmys. Jag älskar mina killar <3

Det som inte fick hända har hänt. För tillfället är allt skit. Men vi ska lösa det på något sätt. Det klarar vi!

Dagen har vi spenderat i Eskilstuna, på Parken Zoo. Det blev en okej dag trots allt. Men jag har haft mycket att tänka och fundera på. Och ledsen är jag. Så in i helvete jävla ledsen.
Innan för ytterdörren låg ett paket från Villervalla, när vi kom hem. Två bodys och en skitsnygg solhatt i ljus denim. Hämtade dessutom ut en skitsmidig sittvagn, Nuna buggy. Den blir pyttepytteliten när man fäller ihop den och den kommer funka perfekt kortisar till affären och när vi åker och handlar eller sjukhusbesök osv. Och så slipper vi paja våra ryggar (Dennis rygg) helt när city crossen bärs upp och ner för alla trappor flera gånger om dagen.

Nu lägger jag in lite bilder från idag!

Flodhästbebisen som heter Oliver :)



och vackra människobebisen som heter Oliver!



Trots tråkigheter mitt på dagen slutade denna kväll bra med soffmys och tacos för mig och Dennis. Nu väntar vi på att en liten kille ska bli trött och somna. Fast trött är han, men kommer bara inte riktigt till ro. Kan det vara nästa tand som spökar? Jag tror nog det. Jag har för mig att jag läst någonstans att de brukar komma två och två.

Oliver fick smaka pannkaka med lite fruktpuré istället för sylt idag, för allra första gången. Väldigt roligt och gott tyckte han. Han fick dock inte i sig så väldigt mycket. Däremot fick han i sig bra med vatten när han fick dricka lite ur pappas glas. Dricka ur pipmugg är hopplöst. Den tuggar han bara på. Någon gång lär han sig kanske hur man dricker ur den?

Medan jag skrev detta somnade skrutten så sött i sin pappas famn. Det betyder att det är läggdags för oss alla tre tröttisar. Godnatt!

Nu när vi alla mår bra och allt fungerar som det ska. Till och med ännu bättre. Då finns det inte så mycket att skriva här längre, känns det som. Jag är så glad för denna skena. Tänk att det skulle vara en så enorm skillnad! Vårat "problem" med skenan är väl att Oliver inte kan ha vilka byxor som helst på sig med skenan under. Men vad sjutton. Det är ju inte ens ett problem egentligen. Men jag måste säga att det i alla fall är fruktansvärt skönt problem att ha!

Min lilla älsklingsunge börjar bli stor. Hans babbel liknar mer och mer ord. Här hemma får vi höra "dadadada" mest hela dagarna. Vilket låter som pappa. Så det är kanske inte långt kvar? Han börjar sitta mer stadigt för varje dag och försöker lära sig krypa. Han har fått världens sötaste lilla huggtand och äter riktig mat. Ersättningen skulle han helst slippa.

Jaha, vad ska jag hitta på en kväll som denna? Dennis och Oliver sover redan, strax innan halv nio gick de och la sig för natten. Egentligen skulle Dennis bara lyssna lite på musik och vila. Men han sover lika gott som Oliver. Åh, vad jag älskar mina underbara killar <3

I förmiddags åkte vi till Marieberg. Planen var att storhandla på Willys men så blev det inte. Åkte först till Babyproffsen för jag ville se nya färgerna på Emmaljunga 2012:orna. Färgen som heter Aubergine var skitsnygg! Den ska vi bara ha på scootern vi ska köpa nångång. Den är mörk, mörk, mörklila. Nästan lite svart. Och jag älskar ju mörklila :) Dennis däremot var inte lika förtjust i den men går ändå med på färgen.

Istället för storhandlingen fick det bli lite nya kläder till Oliver. Det är ju dags att fylla på med storlek 74. Det blev några bodys, ett par byxor och en baseballjacka som kommer passa bra ihop med hans nya Converse. När vi hade handlat färdigt allt till Oliver var vi så trötta så det blev ingen storhandlig utan vi köpte bara hem mat för kvällen.

I eftermiddags fick vi dessutom finbesök av Tinah. Det var jätteroligt att se henne igen, det var alldeles för länge sen vi träffades. Men imorgon kommer hon igen!

Jag måste skriva ännu en gång att jag är så himla glad för den nya skenan. Allting går verkligen jättebra. Det är inga problem med något. Möjligtvis får jag lite hårdare sparkar nu än när han sov utan. Men jag kan leva med det :) Så länge min mysiga knubbe mår bra och är glad! <3

Nu blir det tv:n för min del och om en timme läggdags även för mig. Godnatt!

Jag är så glad att Oliver äntligen har fått den bra skenan. Nu funkar allt jättebra, precis som det ska! Oliver mår bra och får vara glad. Han slipper skavsår och det förbannade tortyrredskapet, Dennis-brown skenan. Egentligen borde alla bebisar med klumpfot bli skickade till Stockholm. Där vet dem vad dem håller på med och kan göra BRA skenor och man slipper db-skorna. Allt ringande överallt och allt kämpande som höll på att göra både mig och Dennis tokiga var så värt det! Även fast det inte är klokt att det skulle ta så jäkla lång tid.

Två gånger har min mobiltelefon överlevt dränkningar i Olivers dregel. Den har bara behövt torka ett dygn eller två. Det har gått att trycka på de vanliga knapparna men inte skärmen, så när det kommit ett sms har jag bara kunnat sett vem det är ifrån men inte kunnat läsa det. Jag kan tala om att det är nästan tortyr för en som är så nyfiken som jag är!

Världens vackraste pojke. Jag älskar dig, mitt lilla hjärta! <3

Tvättar för fullt och ska alldeles strax ta tag i städningen medan Dennis är ute på morgonpromenad med Oliver. Idag får vi besök av Dennis moster, kusiner och Olivers lilla syssling.



Världens finaste kille <3



Idag börjar vi med skenan. Än så länge går det bra och förhoppningsvis fortsätter det så. Det vi märkte imorse var att vi har fått ett litet klädproblem. Det går inte att ha vilka byxor som helst. Men tightsen från Villervalla som vi har köpt går jättebra. Toppen! Då får mamman handla ännu mer därifrån :)

Idag har vi varit i Stockholm igen för att hämta Olivers skena. Jättefin är den! Han accepterade den direkt, det var inga problem alls. Det tråkiga är ju att när vi kommer hem och Dennis ska byta blöja. Då ser han att det är en spricka i skenan. Fy sjutton vilken jävla otur vi har! Men vi skulle sätta för lite silvertejp och funkar det bra så får det vara så till den 18:e augusti. Annars ska vi tillbaka innan.

Men inatt får det bli sista natten utan skenan. Jag vågar inte låta den vara på en hel natt utan att se ifall han skulle kunna skada sig på den spruckna plasten. Men imorgon börjar vi.

Hon visade oss hur vi ska förlänga den om en-två veckor. Hon hade borrat flera hål så vi ska slippa åka fram och tillbaka så mycket. Skenan ska vara på 16-18 timmar om dygnet nu till att börja med. Alltså hela nätterna och under sovstunderna på dagen. När Oliver är som mest aktiv ska skenan vara av så han får träna benet lite. Ju äldre han blir ju mindre tid ska skenan vara på. Det är en jävla skillnad mot USÖ där deras skena ska sitta på 24 timmar om dygnet till barnet är ett år.

Inte nog med att Oliver fick sin fina skena. Han fick också sin allra, första tand idag! <3

Jag har funderat mycket dem senaste dagarna. Fick ett samtal från K för ett par dagar sedan. Hon ville att vi skulle bli sams men det sista hon säger är att hon ville hämnas/ge igen för att jag hade varit dum mot henne någon gång för länge sen. Men när visste hon inte, såklart.
Därför hade hon varit så förbannat elak emot mig under förra samtalet, för att hon tyckte sig ha rätten att ge igen. Hur moget det nu är när en människa på 50 plus ger igen?
Sen kan man ju undra varför hon tyckte det var lägligt att ge igen när jag redan var ledsen och höll på att bli knäckt av allt kämpande med Olivers behandling? "Den där Oliver" som hon så vackert kallade honom..

Nej, vet du vad. Jag har fått nog. Jag mår inget bra av att ha sådana människor runt mig. Det gör ingen. "Den där Oliver", det är faktiskt han det handlar om och det är han som är viktigast, tro det eller ej. Han ska växa upp med friska, stabila människor runt omkring sig. Som han kan lita på och som ställer upp för honom och älskar Oliver för den han är, underbara älskade Oliver.

Oj vilken lång kväll det blev. Jag antar att det är tanden som bråkar. Oliver har varit gnällig och nästan vägrat äta under kvällen. Ersättning har han vägrat, en portion gröt gick i alla fall ner och katrinplommonspuré. Inte nog med att tanden bråkar med honom, nu är han även stenhård i magen. Hoppas det är bättre imorgon.

Men nu sover han sött i soffan, min lilla skruttis <3

Idag har jag varit på vårdcentralen. Kollade upp leverfläcken i hårbotten som jag tycker känns konstigt. Men det såg inget konstigt ut tyckte läkaren. Men jag skulle ändå hålla koll så den inte börjar växa väldigt fort. Sen fick jag även pencillin för mitt förbaskade nageltrång som jag fått igen. Jag ska tillbaka nästa vecka och har det inte blivit bra måste jag till USÖ för en operation av tånageln. Det är inget jag har så stor lust att göra!

Oliver håller på att få sin första tand! :) Jag såg en vit liten prick, nästan som ett pyttelitet riskorn. Undra hur lång tid det tar innan den kommer upp helt?

Klockan tio var vi framme på Astrid Lindgrens barnsjukhus. Vi fick sitta och vänta till strax efter elva innan det var våran tur. Ortopeden tittade på foten en kort stund och konstaterade direkt att den är överkorrigerad. Hälen har blivit överbehandlad under gipsningen och just därför har inte db-skorna fungerat för Oliver. Vi hade med oss db-skorna dit och han tog en titt på dem. Han blev inte direkt imponerad utan sa bara att de är standardskor. Oliver skulle utan tvekan få den andra skenan. Besöket tog max 5 minuter.

Ortopeden såg till att vi fick komma till Olmed direkt och göra en gipsavjutning. Jag fick välja mönster på skenan. Zebramönstrad fick det bli efter att ha valt mellan den eller svart med döskallar. Den kommer bli så fin!

Nu är jag helt slut. Natten till idag sov jag knappt en timme så ikväll blir det läggdags för oss alla tidigt. Men jag är glad, så himla glad! Äntligen blir allt bra efter vårat kämpande och slit. Det lönade sig till slut :) Tack och lov för det!

Påminnelse till mig själv imornbitti: glöm för sjutton inte kameran!

Sådärja! Skötväskan är packad med allt skrutten behöver; nappflaskor, ersättning, burkmat, blöjor, våtservetter, extra ombyten, filt, snutte, flera olika leksaker och massor med andra småsaker. Skötväskan är alltså fullproppad.

Ska ställa klockan på mitt i natten också. Eller väldigt tidig morgon i alla fall. Det enda vi väntar på nu innan läggdags är att Oliver ska somna. Förhoppningsvis inom en halvtimme, men man vet ju aldrig... Lite nervös är jag inför bilturen imorgon. Om Oliver är vaken när vi åker till Örebro tex så brukar han tröttna när vi nästan är framme. Dit tar det ungefär en halvtimme. Nu ska vi åka i säkert 3-4 timmar. Enkel resa. Men just därför är skötisen fullproppad med roliga saker som skallror, böcker och mjukdjur.

I förmiddags var vi på 6månaders-kontrollen. Det gick bra även om Oliver inte alls var på sitt bästa humör. Han var trött och hungrig och tyckte inte alls det var roligt att hon klämde och kände på honom. Oliver är 70 cm lång och väger 8910 gram. Älskade unge <3

Underbara morgon! Vaknade av världens mysigaste fötter på min axel. Tittade på klockan och den var halv nio, skönt. Jag gav Oliver frukost, ersättning och en portion banangröt. Under tiden när jag matar honom ringer det på Dennis mobil. Det var mormorn som ringde. Hon hade fått nog av detta väntande hon också så hoon hade ringt upp ALB. Egentligen skulle vi inte fått någon tid innan semestern men efter många om och men fick vi en tid imorgon klockan 11:00! Jag är så himla glad och lättad!

Dessutom blir Oliver 6 månader imorgon och jag och Dennis firar 3 år tillsammans.

Kvart över ett idag har vi tid på BVC. Ska bli spännande och se hur stor min lilla älskling har blivit <3

Efter förra inlägget jag skrev så ringde Dennis upp överläkaren på ALB för att fråga om han sett Olivers remiss än eller inte. Det hade han. Men Oliver står i kö men han sa också att från dagen då remissen kommit fram ska man ha fått en tid inom 2 veckor. Det betyder att vi borde få en tid vilken dag som helst. För på fredag har ALB haft remissen i två veckor. Blir det kanske ett besök denna vecka då? Jag försöker att inte hoppas för mycket då allt bara krånglar.

Vi har också varit inne på ortopedteknik. Fick träffa en vikarie. Jag måste säga att jag blev förvånad! Killen vi fick träffa var så duktig med Oliver. Pratade och skojade med honom. Lät Oliver få titta vad han var för en person innan han började klämma och känna på foten. Oliver var lugn och glad under tiden. Till och med ett litet skratt fick vi höra!
Han bytte ut den gamla skon, polstrade och gjorde den så mjuk som det bara går. Alltså inte mycket. Han ställde in skon från 70 till 60 grader för att det ska vara lättare att vänja sig igen och förlängde skenan lite till. Han försökte till och med svara så gott han kunde på våra frågor. Även om vi inte fick så mycket svar som vi ville ha. Ja, han var faktiskt bra!

Vi åkte hem som vanligt med nya sulor och inlägg i skorna. Som inte kommer hjälpa något alls, tyvärr...
Men vi ska försöka ha på db-skorna korta stunder för att sakta vänja honom igen. Samtidigt som vi väntar på tiden till Stockholm.

När Posten kom idag låg det ett vykort bland alla reklamblad. Det var till Oliver från hans farmor som är Finland! Olivers första vykort, det hamnar i hans spara-låda. Den lådan börjar redan bli ganska full :)

Det kom även strumpor med Posten idag till Oliver. Fast det var nog mest mamman som blev glad. Jag beställde hem strumpor förra veckan från Villervalla. Dem är jättefina och bra! Inte en massa trådar i trots att strumporna är randiga och de sitter perfekt på foten. När Oliver har db-skorna på sig är det jätteviktigt att han har bra strumpor som sitter bra på fötterna, annars får han ännu mer skavsår. Av alla sorters strumpor vi testat är Villervallas klart bäst. Tummen upp för Villervallas kläder!

Först ringde Dennis ortopedmottagningen på USÖ för att få prata med någon ortoped som kan fatta beslut om Olivers fot. Han fick prata med någon idiotjävel som inte fattade ett skit. Det finns inga barnortopeder som jobbar. De enda barnortopederna på USÖ har semester samtidigt! Hur jävla smart är det? Idioten i receptionen tyckte iallafall att vi skulle ringa till ortopedteknik för de är de enda som kan hjälpa oss. Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta. ÄR DET ETT JÄVLA SKÄMT ELLER?!
Idioterna på ortopedteknik kan ju inte ett jävla skit heller. De arbetar med dessa skor men vet inte hur det fungerar. De kan inte ens svara på en simpel fråga utan skickar oss bara vidare till ortopeden som skickar oss tillbaka till ortopedteknikern.

Dennis ringde upp ortopedteknik också. Ja som jag skrev så visste hon ju ingenting som vanligt. Men hon skulle prata med någon annan, säkerligen en vikarie, och se vad som ska göras. Det kommer bli som vanligt. Vi får en tid därinne idag eller imorgon, fanskapet tittar på skorna och sätter i ännu en sula i skon och försöker göra den mjukare. Idioten kommer vara knäpptyst hela tiden då de inte kan svara på något. Sen blir vi hemskickade med samma problem, om inte ännu värre. Och så kommer det fortsätta...

Jag är så in i helvete förbannad på asen!!! Varför bryr sig ingen om Oliver? De ser skaven och framförallt jag och Dennis ringer, ringer och ringer för att tala om för dem att Oliver lider! Men ingen gör något. Men Oliver är kanske inte lika viktig som andra barn, han kanske är mindre värd?

Dennis ringde såklart Stockholm också. Det är ju inte klokt! Oliver står i kö! Han ska för fan inte stå i någon jävla kö när det står akut på remissen! Men så jävla fel vi trott. Det står inte ens akut på remissen. Människan som sa att hon skrev akut på remissen medan Dennis väntade i telefonen gjorde det uppenbarligen inte det. Hur jävla svårt ska det vara? Det är fyra enkla bokstäver som ska skrivas ner på ett förbannat papper.
Men i alla fall. Hon som Dennis pratade med på ALB skulle skriva ut remissen på en gång och gå in till överläkaren och lämna den. Sen skulle hon väl ringa upp Dennis. Jag tänker inte hoppas på en tid innan hans semester. Det är ingen idé. Jag blir bara så förbannat besviken och trött på det här. Vi får se vad som händer...

Sen undrar jag vad det är för idioter som får jobb på USÖ? Alla vi fått träffa ärju helt dumma i huvudet. Inte en enda vettig människa har vi fått träffa. Eller jo, en av gipsteknikerna Oliver hade i början. En person av alla vi varit i kontakt med... Det är inte klokt!

Jag älskar min underbara, vackra lilla pojke.

Han är mitt liv, mitt allt. Han är viktigast i världen! <3

Ringandet fortsätter imorgon. Ortopedteknik och ortopedmottagningen på USÖ och självklart ALB för att se om vi fått någon tid än. Oliver är helt utan db-skorna. Drygt en vecka tror jag? Ja, det är därför vi måste ringa och bråka med USÖ... för 10000000:e gången.

Mer än så orkar jag inte skriva om det. Det gör mig bara så in i helvete förbannad. Så istället för det ska jag mysa med mina älsklingar! Som gör mig otroligt lycklig <3

Nu är bilbarnstolen bytt till en Britax Hi-way. Oliver sitter hur bra som helst i den och den är enkel att koppla i och ur bilen. Vi har köpt till en dyna också som ska hålla honom sval. Han blir så varm och svettig när vi åker långt. Så dynan blir perfekt när vi åker upp till Stockholm. Han har även fått en nackkudde så han kan sova skönare i bilen.

Igår blev det Toys r us-premiär för Oliver. Han har knappt några leksaker alls och de han har har han tröttnat på. Vilket jag kan förstå. Han man utforskat och tittat på en skallra i sex månader så är det inte konstigt att den börjar bli lite tråkig. Det fick bli en rolig bläckfisk men skallra, prassel, spegel och andra roliga saker på. Som Oliver dessutom nästan fick välja själv! Men det behövs uppdateras mer bland hans leksaker.

Men det var inte allt som hände under gårdagen. Oliver åt en hel burk med kyckling och rotfrukter till lunch. Första skedarna var han lite tveksam men sen gick det ner med en himla fart. Till efterätt fick det bli katrinplommonpuré. Lunchen idag blev samma, men en halv burk. Mammas stora,  lilla pojke <3

Vi har fortfarande inte fått någon tid till ALB. Jag blir så trött på det. Vad sjutton är det som tar sån jävla tid? Imorgon är det dags att ringa igen. Det är ju bara nästa vecka kvar och sen går han på semester. Nu börjar det kännas helt hopplöst. Vi kan ju inte vänta hela sommaren på att få en tid. Om människan på Vårdslussen bara hade kunnat skicka remissjäveln rätt första gången hade vi säkert redan varit i Stockholm nu.

Det positiva med att Oliver får vara utan db-skorna är att han inte har ett enda skavsår på sina små, söta fötter. Sen är det såklart jätteskönt för honom att vara utan när det är så varmt. Men imorgon bitti är det dags igen, då åker skorna på...

Godnatt!

Denna morgon åkte db-skorna på igen. Utan några större protester från Oliver. Han har fått vara utan i flera dagar, hur många vet jag inte. Både natt och dag. Men nu är de på igen, sen får vi se hur länge. Vi har bestämt nu att db-skorna endast kommer användas på natten. Jag har läst på tillräckligt om Ponseti för att fatta det beslutet. Och jag anser att Ponseti som faktiskt är grundare för Ponsetimetoden har mer kunskap om klumpfot än vad en ortoped på USÖ har.

Än har vi inte fått någon tid till Astrid Lindgrens barnsjukhus. De skulle ringa upp Dennis eller skicka hem en tid. Har vi inte hört något innan fredag morgon så ringer vi igen. Fan så stressad jag är! Det är bara nästa vecka kvar sen går ju överläkaren på semester. Det börjar kännas väldigt hopplöst nu...

Vi vill flytta nu! Helst igår. Men vart? Finns inget som håller oss kvar i Hallsberg. Varken jobb eller dagis.

Idag är jag så jävla ledsen och sårad. Funderar allvarligt talat på att säga upp kontakten med några familjemedlemmar. Speciellt pappas satmara till fru. Hon får mig bara att må dåligt och jag orkar inte mer. Droppen var vårat hemska telefonsamtal idag. En sak är säker: hon är en psyksjuk alkoholist. Sup ihjäl dig äckel... Eller något. Okej, visst lite omoget att skriva så är det faktiskt. Men det är så jag känner för tillfället och då skriver jag så. Punkt slut.

Jag älskar min underbara Dennis. Min älskling och min allra bästa vän. Om tio dagar har vi varit tillsammans i tre år och våran underbara och älskade lilla son blir sex månader <3

Med er är jag lycklig!

Vackra, lilla du <3

Valfrihet.

Du som bor i Örebro län har rätt att söka planerad vård i andra landsting. Du kan göra besök på vårdcentral eller besöka specialist på sjukhus eller mottagning.

En privat vårdgivare ska ha landstingsavtal. Örebro läns landstings remissregler ska följas. Din läkare skickar remissen till Vårdslussen som skriver en betalningsförbindelse. En förutsättning är att vårdgivaren som du väljer har möjlighet att ta emot dig.

Om en läkare i annat landsting föreslår omfattande vård, till exempel sjukhusvård, krävs att Örebro läns landsting godkänner det. Läkaren skickar en förfrågan till Vårdslussen.

Väljer du vård i ett annat landsting ska du betala de patientavgifter som gäller i det landsting där du får din vård och du får ingen sjukreseersättning. Du kan inte få betalt i efterhand för vårdkostnader du själv lagt ut, så följ alltid Örebro läns landstings regler.

Valmöjligheterna gäller inte högspecialiserad vård, till exempel hjärtoperationer eller vård som inte ges i Örebro. Särskilda regler finns för psykoterapi.


Detta är kopierat från www.orebroll.se alltså borde det väl inte vara några problem att få fortsatt vård i Stockholm, som vi vill?

Skorna satt på under hela natten, utan protester! Duktiga killen. Jag älskar dig <3

Tredje gången gillt. Remissen är ännu en gång skickad till ALB, denna gång med fax och det är skrivet att det är akut. Nu äntligen är remissen framme och det betyder att vi är ett steg närmare Stockholm. Men dock är jag allt annat än lugn då allt fortfarande kan gå fel. Och med våran otur är jag övertygad om att något kommer krångla.

Dennis ringde ALB imorse. Remissen hade inte kommit fram idag heller. Jag blir så förbannad, allt tar sådan jävla tid. Men hon som Dennis fick prata med sa att vi ska ringa Vårdslussen igen och kräva att de skickar den via fax på en gång. Överläkaren jobbar bara nästa vecka och veckan efter det (v27-28) sen går han på semester! Så det är bråttom! Jag känner mig så in i helvete frustrerad, arg, ledsen och ja, jag vet inte allt.

När fan ska sjukvården bry sig om min son? Han har ont, han vägrar skenan och jag vägrar plåga honom mer! Låta Oliver vara utan skena är inte att hjälpa honom heller i längden även om alla, speciellt Oliver, mår bättre för stunden. Men nu är det så, Oliver är utan och ärligt talat bryr jag mig inte om det nu. Så länge Oliver får vara Oliver och må bra.
Natten med skenan gick inte alls. Efter långt kämpande slutade det med att en liten plutt somnade barfota mellan mamman och pappan. Så fort skenan var av slocknade han. Mitt älskade hjärta <3
Man måste inte vara ett geni för att räkna ut vad felet var.

12:30 har vi telefontid med vårdslussen, då ska remissjäveln skickas rätt direkt!

Jag har kommit på problemet med mina fötter! Jag har ju hela tiden trott att dem blivit större på längden så jag köpte ju för ett par dagar sen ett par skor i storlek 41! Men när jag provade dem igen hemma var dem ju alldeles förstora. Så efter att Dennis och Oliver hade varit på sjukhuset stannade dem och bytte mina skor till storlek 40 istället. Dem satt hur trångt som helst, kunde inte röra tårna överhuvudtaget. Och jag har ju som sagt haft 38-39 i vanliga fall. Det kändes som att jag kanske skulle ha tvingat på mig 36-37.
Men så efter att jag provat skorna jämförde jag foten bredvid skon. HERREGUD! Mina fötter såg ju dubbelt så breda ut som skorna. Alltså har fötterna blivit hur breda som helst. Mina fötter ser verkligen ut som ankfötter. Så, vart köper man ankskor?


Dags att försöka söva en stackars, liten ledsen pojke. (Tortyrredskapet sitter på)

Dennis kommer hem med Oliver. Jag tittar på skenan som är förlängd som den skulle bli, skorna är samma som förut. Vilket är bra, då dem är mjuka. MEN! Idioten som är vikarie för den vanliga ortopedteknikern har ju för fan inte ens satt på skenan som den ska sitta. Skorna ska sitta stenhårt på fötterna. Han ska alltså inte kunna röra dem ens en millimeter. Annars är skenan helt värdelös. Han hade dragit åt bandet runt vristen lite löst och snörningen var knappt åtdragen. Så Oliver satt ju där i bilbarnstolen och vickade hej vilt med sina små tår. Jag blir så in i helvete förbannad! Denna människa ska alltså arbeta där och tillverka denna skena. Men vet inte att man måste dra åt ordentligt för att skorna ska sitta bra?
Jag känner mig så frustrerad! Vi kämpar och kämpar för att Oliver ska få det bra. Men vi kommer ingenstans. Allt krånglar. Ortopeden på USÖ ljuger för oss, vanliga ortopedteknikern är värdelös, vikarien ännu värre. Vårdslussen klarar inte ens av att skicka remissen till ALB. Vi står och stampar på samma ställe hela tiden medan Oliver bara blir äldre och äldre. Om nästan två veckor blir han 6 månader och det måste hända något NU innan det är försent! Varför fattar ingen det?


Jag älskar min underbara pojke <3

Dennis är på väg in till ortopedtekniska med Oliver nu för att ändra skenan. Hoppas det kommer gå bra när skorna är på igen. Men jag har en väldigt stor klump i magen och jag tror att vi kommer få det jävligt tufft idag/kväll. Framförallt lilla Oliver. Min lilla älskling <3


Idag har jag läst, läst, läst och åter läääst om klumpfot. Det är väl i stort sett allt jag gjort förutom att plocka ur för små kläder ur Olivers byrå. Jag har feber så det finns inte så mycket annat jag orkar. Men i alla fall, i alla artiklar och arbeten som jag hittat så står det (Läser bara om Ponsetis metod, då det bara är den som är aktuell och intressant) att foten redresseras och gipsas i ca 5 veckor. Efter det blir det en hälseneoperation och gips i ytterligare 3-4 veckor. Hälseneoperationen görs oftast i lokalbedövning verkar det som men i vissa delar av Sverige görs den under narkos. När sista gipset tas av ska skenan användas direkt. 23tim/dygn i 2-3 månader och därefter enbart nattetid till 3-4 år. Skenan som oftast verkar användas är Dennis-Brown skenan.

http://www.sogf.se/pdf/specialarbeten/klumpfot.pdf
http://www.ortopedservice.se/Pub/Klumpfot%20Och%20Ponseti.pdf


Olivers behandling:
½ dygn gammal blir han gipsad för första gången. Vi hade inte ens fått lämna avd 35 än och jag hade inte ens sett eller förstått att det var något konstigt med foten.
4 dygn gammal åker vi till ortopedmottagningen, dagen efter att vi fått lämna BB, för att ta av gipset och gipsa om. Efter det åkte vi in till ortopedmottagningen på USÖ varje måndag för att byta och gipsa om.
Den 16:e februari, dagen innan Olivers femveckorsdag blev operationen bestämd. Den blev dock inte av utan framflyttad två veckor pga av Olivers förkylning. Det är farligt att sövas om man är förkyld.
Så istället den 3:e mars, dagen innan Olivers sjuveckorsdag blev operationen av. En av de värsta dagarna i mitt liv, ja i Dennis liv också såklart. Trots att Oliver var tvungen att fasta några timmar innan operationen skulle bli av så gick det hur bra. Han var glad hela tiden. Tiden gick så sakta när vi satt inne i rummet och väntade på att operationen skulle bli av. Jag mådde så fruktansvärt illa.
Till slut kom narkosläkaren in på rummet och pratade med oss. Han kollade hur Oliver såg ut i näsan och hals och om han verkade frisk i övrigt. Jag tyckte att narkosläkaren var väldigt kall och blev nog nästan mer orolig efter att han gått. Vi fick vänta ytterligare någon timme innan en sköterska kom och berättade hur sövningen skulle gå till och sa att det var dags för operationen.
Vi bestämde att Dennis skulle följa Oliver till dit och jag väntade kvar på rummet. Strax efter kom Dennis tillbaka, han fick inte vara med när Oliver sövdes utan fick lämna över honom till en sköterska. Oliver var glad hela tiden. Det var inte själva operationen som var skrämmande utan narkosen.
40-50 minuter tog operationen, sen kom en sköterska och sa till oss att operationen var klar, allt hade gått bra och att Oliver ligger på en annan avdelning för att vakna. Vi packade våra saker för att åka upp till den avdelningen. Och när vi kommer in på avdelningen hör vi en liten Oliver vrååååla.
Fy fan så hemskt det var. Han var knappt vaken och jag har aldrig någonsin hört honom skrika sådär. Han var såklart hungrig och säkert illamående av narkosen. Men jag var lättad, gud så skönt det var att se min älskade unge igen.
Vi fick stanna ytterligare några timmar för observation innan vi äntligen fick åka hem.
Efter det var han gipsad fram till den 28:e mars, med ett gipsombyte såklart.
28:e mars var första dagen med db-skor. Jag hade ställt in mig på det värsta. Att vi skulle få ett helvete här hemma med att vänja Oliver med skorna. Men tack och lov, det slapp vi! När skorna satt på var han som vanligt. Han kunde inte bry sig mindre. "Vad skönt, det kommer gå jättebra det här!" tänkte jag...


Dagen efter kommer skavsåren. Vi åker in till ortopedteknik för att göra något åt skorna. Det hjälper inte ett skit. 3 dagar efter det är vi inne igen pga av skavsår. Ortopedteknikern tittar länge på skor och skavsåren och säger "det här ser ju inte ur som ett skavsår, det är ju trekantigt". Men snälla nån! Och denna människa ska vara utbildad? Sen dess har han haft skav. Och trots alla gånger vi varit inne på ortopedteknik för att ändra skenan har det inte blivit bättre. I snitt är vi inne två gånger i veckan på sjukhuset. Olivers gröna bok (Som man har med till tex BVC) är snart full med ortopedtider.
Från den 29:e mars till nu har Oliver haft skav. I 3 JÄVLA MÅNADER!!! Säg mig, vem fan står ut mer än 3 timmar med skoskav? Inte sjutton gör jag det iaf.
Och så ska alltså Oliver använda denna Dennis-Brown skena till han blir ett år, enligt USÖ. Jävla svin.

Som sagt, skitdag. Det är inte alls min dag idag. Nu håller jag på att bli sjuk. Kräktes för en stund sedan och känner mig febrig, värk i kroppen och allmänt sjuk. Som att det inte räckte med allt annat? Ja ja, det går ju över. Jag har tagit ipren och ska lägga mig och vila. Gubbarna är ute på deras inte alltför ovanliga äventyr. Eller ja, dom köper alvedon till stackars mamman.

Vi har iallfall fått en tid till ortopedteknik imorgon. Ska få träffa någon som vi aldrig träffat förut. Ena skon behövs ju egentligen bytas. Men hur ska det gå? Ny sko betyder ju att han måste vänjas om, igen. Han som redan är van att vara UTAN. Vi har problem nog med detta.

Oliver står ju själv mot soffbordet och fotpallen och han tycker ju såklart att det är jätteroligt! Det är så förbannat hemsk att tvinga på honom skenan när han älskar att stå, får ont och blir alldeles kokhet i den.


Jag har funderat på en sak. Det skiljer ju massor på behandlingen av klumpfot runt om i Sverige. Både tiden och skenan . Men alla följer ändå Ponsetti (gipstekniken i början). Behandlingen Oliver får här i Örebro är ju Dennis-Brown skenan och den ska han ha dygnet runt till han blir 1 år. Efter det enbart på natten till 3-4 års ålder.
Andra behandlingen men samma skena som jag har läst om går ut på att ha Dennis-Brown skenan dygnet runt i tre månader och efter det 18 timmar och sedan blir det mindre och mindre. Alltså skenan sitter bara på under natten och vilan på dagen. Går man efter detta sätt så skulle barnet vara omkring 5-6 månader när skenan enbart används när barnet sover.
Sen finns behandlingen med den andra sortens skena som vi vill ha. Det är ungefär samma tid som den förra jag skrev. Det enda som skiljer är att med denna skena så ska den sitta på MAX 22tim/dygn. Det ska alltså vara av minst två timmar under barnets mest aktiva timmar så barnet får träna upp musklerna i benet/benen. Nattetid verkar vara samma tid för alla behanlingarna.
Men då har jag tänkt såhär. Att om vi inte får behandlingen i sthlm så kanske man skulle följa den andra metoden? (Samma skena bara annan tid) Det är ändå denna metod som Arne använder. Han som forskar om klumpfot och ska vara bäst inom det.
Det kanske är dumt? Jag vet inte. Men det är bara mina tankar.

Fan jävla skit! Jag är så jävla trött på det här nu! Aldrig att något bara kan få vara enkelt för oss. Nu har vi väntat länge på kallelsen från ALB. När vi vaknade imorse sa jag till Dennis att vi kanske borde ta och ringa till ortopedmottagningen på ALB och se så dem fått remissen. Så Dennis ringer upp dit och frågar. Hon som han pratade med kollade igenom alla datorer efter remissen. Men nej, det fanns ingen skickad. Ändå har vi ringt till Vårdslussen i örebro flera gånger för att kolla så den har blivit skickad. Och javisst, den skulle ju som sagt blivit skickad den 16:e.
Fy fan så arg och trött jag är på det här! Har vi sån förbannad otur att vi får prata med alla idioter inom vården? För inte sjutton har vi fått träffa en enda vettig.
Ortopeden (överläkaren) på ALB som vi vill träffa kommer väl säkert hinna gå på semester innan vi får en tid där. Och vad ska vi göra då? För en jävla sommarvikarie kan ju knappast bedömma Olivers fot eller besluta om vården i sthlm.

Inte nog med att jag är arg över detta så känner jag mig så jävla bitter. Att idioter som gör vad fan som helst under graviditeten och knappt bryr sig om sina barn när dem är födda ska få det så jävla enkelt. Inte ett enda problem. Möjligtvis lite kolik som GÅR ÖVER efter 3-4 månader eller barn som sover dåligt på nätterna, som också går över. Jävla patetiska problem att gnälla över tycker jag!

Dessutom måste vi in till ortopedteknik idag för att byta skor och förlänga skenan. Hon som vi brukar ha har ju självklart gått på semester. Kanske är lika bra? Att hoppas att den vi får träffa denna gång ska vara duktig och bra är antagligen alldeles för mycket att hoppas på. Då det enbart jobbar idioter på USÖ.

Skitdag. Hejdå!

Idag har vi hunnit med en väldigt kort promenad till Netto och tillbaka för att köpa glass. Äckliga värme! Jag och skrutten klarar inte av det. Speciellt inte han som är instängd i sina äckliga skor. Usch! Vi har även varit en sväng på Willys för att storhandla.

Jag köpte också ett par skor, som visade sig vara alldeles för stora när vi kom hem. Ändå provade jag dem såklart. Jag avskyr mina fötter. När sjutton ska dem bli normala igen? Eller kommer dem ens bli det? Innan graviditeten hade jag vanligtvis 38/39 nu fick jag köpa ett par i storlek 41. 41! Det är galet. Visst dem var för stora men dem var ändå lite, lite trånga vid tårna. Jag hoppas att det blir bättre när jag går ner i vikt. Om allt annat blir mindre borde väl också fötterna bli det?

Jag vill ha kallelsen till ALB nu också! Den 16:e skickade vårdslussen remissen till ALB. Dem sa att det kunde ta upp till 3 dagar för ALB att få remissen. Så om det tog 3 dagar så var det 9 dagar sen dem fick den. Alltså borde väl en kallelse komma nu? För så himla lång tid kan det väl ändå inte ta att hitta en tid till Oliver?

Nu ligger jag och nakenfisen i sängen och vilar. Äntligen somnade han, min lilla tröttis. Han har varit vaken sedan åtta imorse så det var på tiden att han tog en liten tupplur. Det ska jag med göra alldeles strax. Finns inte så mycket annat vi kan hitta på i denna äckelvärme... Som vanligt är väl jag den enda som längtar efter regn? :)

Mamman färgar håret och pappan leker med lille pluttisen som för tillfället är lite kinkig. Sen när håret är klart måste jag försöka fixa min otäcka tå. Jag håller ju för sjuttsingen på att få nageltrång igen! Eller håller på, jag har ju uppenbarligen redan fått det eftersom det gör så förbaskat ont och blöder. Ja, men det ska lagas lite snabbt och sen på med lite nagellack :)

Imorgon är det Midsommar och det ska bli himla skoj! Så ska vi lyxa till det för skrutten också, för det är ju faktiskt fest för honom med! Han får slippa otäcka skenan och vara lika festfin som alla andra (förutom mamman). Men den får följa med i skötväskan till kvällen.

Nej nu är det dags för att tvätta ur färgen och hoppa in i duschen. Sen ska det ju också hinnas med att laga lite mat till mig och min älsklingsgubbe <3

Måste ju bara skriva att det tog en sekund för skrutten att somna. Dennis gav honom snutten i soffan och då slocknade han direkt. Trötta lilla älsklingen <3 Nu blir det film med min andra älskling!

Eftersom Oliver fick vinterjackan och överdragsbyxorna igår så kom jag att tänka på denna mössa och fleece som jag beställde för ett litet tag sedan. Jag blev ju inte alls nöjd med färgen på fleecen när den kom. Trodde den skulle  vara mer blå. Men nu när jag provade den på glada lilla skrutten med mössan på så blev det ju jättefint. Däremot är ju storlekarna väldigt knepiga. Mössan är i storlek 4-6 år och den passar honom perfekt nu när han är 5 månader. Jackan är i storlek 80 och är rätt stor än men han skulle kunna använda den redan nu ändå. Den blir nog bra i början på hösten :) Han tyckte i alla fall att det var himla skoj att prova kläder idag. Vilket annars brukar vara rätt tråkigt.

Nu ska en övertrött liten skrutt försökas söva. Godnatt!

Oliver är en tröttis idag, han har sovit nästan hela dagen. Fast det är inte så konstigt och jag är också trött. Vi delar ju säng med en riktig vilding till pappa. Herregud! Natten till igår var hemsk. Dennis hoppade runt som en galen studsboll och sparkades. Men trots det så höll jag precis på att somna och just precis då rycker Dennis tag i underlakan. Oliver åker ner till mitten av sängen men fortsätter som tur var sova och jag håller på att ramla ur sängen. Jag blir så förvånad så jag flyger upp ur sängen och puttar till honom och frågar vad tusan det är han håller på med. Han svarar att han bara skulle ta sitt täcke som vi låg på och sen babblade han en massa som jag inte hörde för han var nog inte ens vaken.
Ja och efter det var det inte så enkelt att somna om så jag låg där och försökte hålla mig för skratt. För det var ju ändå lite roligt. Någon timme senare håller jag på att somna om igen. Då väcker han mig ÄNNU en gång genom att sparka mig på benen som en galning. Till slut tröttnar jag och kastar över hans ben till hans sida och puttar på honom så att han ska vakna lite då svarar han bara i sömnen "Jag vilar, ska vila lugnare". Haha ja tack du älskling det får du gärna göra, tänkte jag och sen försökte jag somna om ytterligare en gång. Inte det lättaste för trots att han skulle "vila lugnare" fortsatte han studsa runt i sängen och till slut låg han med halva kroppen i sängen och halva utanför...
Natten till idag var något lugnare men ungefär som förra.

Nettan, Liam och Leia kom förbi en stund på förmiddagen. Vi gick över till lekparken så Liam fick leka lite och vi satt och pratade. Efter att dem hade åkt hem igen så gick jag och Dennis till Ica för att handla. Köpte lite som vi ska ha med på Midsommar så det är klart nu. Det ska bli roligt :)

Nu ligger skrutten bredvid i soffan och sover så gott. Jag tänkte vila en stund också och sen ska vi äta lite jordgubbar, jag och Dennis <3

Mina trötta, underbara älsklingar.

Nu blir det sängen för oss alla tre.

Godnatt!

Sådärja! Då var ortopedbesöket avklarat. Vi sa till direkt att vi inte är nöjda med vården och nu får det vara nog. Vi vill till Stockholm, till Astrid Lindgrens barnsjukhus. Ortopeden gick iväg för att prata med enhetschefen medans vi väntade i rummet. När han kom tillbaka sa han att det inte skulle vara några problem. Han skulle skriva en remiss som ska skickas till vårdslussen och till överläkaren på ALB där han förklarar varför vi vill ha vården där istället. Nu känns det jätteskönt! Men det är inte Örebro som beslutar om vården utan det är ALB, tror jag. Enligt Örebro läns landstings hemsida har man rätt att till valfrihet, rätt att välja landsting. Samma sak står det på Vårdguiden som gäller för Stockholms län. Alltså borde det egentligen inte vara något problem? Imorgon ringer vi vårdslussen för att se så remissen har kommit dit. Sen är det bara att fortsätta vänta.

Idag kom Olivers höst- och vinterkläder från villervalla.se! Känns lite tidigt kanske men jag har tittat på den jackan länge och eftersom Olivers snälla farmor ville betala den så slog vi till direkt! :) TACK! Beställde också ett par fodrade överdragsbyxor och ett par ofodrade har han som är köpta tidigare. Jackan och de ofodrade är i stl 86 och de fodrade beställades i storlek 80 för att passa bra i höst ockå. Jag tror det kommer bli perfekt och jag är supernöjd med kläderna. Jättefina är dem och alldeles lagom tjocka och varma. Men jackan är tusen gånger finare i verkligheten än på bilderna ovan.



Vi bloggar tillsammans jag och Oliver idag. Han har precis kommit hem från en heldag ute med sin pappa och pappans kompis. Han har också fått sig en portion gröt och lite ersättning så nu blir det skrutten och mammamys. Så om en stund ska vi också iväg och handla hem lite mat.

Imorse fick vi dessutom sovmorgon ända till klockan nio så vi höll ju på att missa mötet!

Nybadad knubbe <3

Tvätten som vi har haft i spjälsängen väldigt länge nu är sorterad och på sina rätta platser. Spjälsängen är bäddad och skrutten har testat den. Den blev godkänt den här gången också. Jätteroligt var det för så fort jag hade lagt ner honom så började han gapskratta! Vi hade ju tänkt att se ifall han ville sova i den inatt men det går inte. Vi behöver köpa ett nytt spjälskydd, ett högre och tjockare annars är jag rädd att han kommer fastna med skenan.

Nu har jag tänkt på den där påsen full med godis hela dagen. Vem är den från och varför har någon kastat upp den på våran balkong? Och vem är den till? För jag tror inte att den är till oss. Förgiftad är den inte iaf som pappa trodde. Både jag och Dennis har smakat och än lever vi :)
På förmiddagen följde jag och Oliver med mormorn till Åsbro för att köpa lite blommor. Det tog som vanligt en ganska lång stund för lilla mormorn att välja vad hon skulle köpa. Så jag och Oliver tröttnade rätt snabbt men det var ändå trevligt :) Snuttisen somnade så fort vi satte oss i bilen för att åka hem.
Dennis har varit himla duktig idag. Tvättade all våran tvätt själv, från 12 till 17. Efter det gjorde vi lite mat. Makaroner och köttfärssås fick det bli. Oliver fick sitta med och äta en liten smakis av potatis, palsternacka & morot. Det är himla gott tycker han. Snart funderar vi på att köpa hem smakisar med lite kött/fisk/fågel också. Så han får smaka mer mat. Men än är det ingen brådska :)
Nu blir det film för oss och sen sova tidigt!

Igår när vi tittade på en film hör vi en hög smäll. Vi blev ju väldigt förvånade men tittade aldrig vad det var som hände utanför. Men nu imorse gick Dennis ut på för att titta och där ligger en Nettopåse full med godis! Det är verkligen massor med godis, måste ha kostat några hundra säkert. Vi har ingen aning om vem den är ifrån eller om den ens är till oss! Mycket konstigt...

Jaha, då var det dags igen med nya skavsår. Denna gång har han fått ett på hälen. Ett pyttelitet men som det ändå gått hål på. Förbannade jävla skit vad jag är trött på det här nu! När skrutten får ont och skorna bråkar, då känner jag sånt fruktansvärt hat mot ortopeden, eller ja hela ortopedmottagningen. Och hat känner jag iof hela tiden när det gäller dem. Fy fan för dem!

Men trots denna skit så är jag lycklig. Lycklig med mina underbara, älskade gubbar. Jag älskar dem så himla mycket och dem är mitt allt <3

Här är han inte många timmar. Det är allra första gången jag får hålla min älskade, lilla son. På avd 35. Helt slut men så lyckliga vi var när vi satt där inne i det lilla, lilla rummet tidigt på torsdagsmorgonen.

Mitt älskade hjärta <3